Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, lilla Clara!» utropade Munter och lade
sin arm till stöd bakom sin unga makas rygg,
»jag är så glad som en giga! Tänk när du
träder in i nya våningen, och när du får se den
ljusröda förmaksmöbeln! Mins du cretonnet med
törnrosbuketterna, som du tyckte så mycket om ?
Tror du inte jag skaffade oss det? Jo, jo men,
du! Herrn i boden stod der och pep, att det
inte fans mera, och Gud vete allt som var i
vägen. Men ser du, Clara lilla, jag kom, jag
såg, jag segrade! Du ville hafva den sorten,
ergo skulle det skaffas!»
Här knep den lycklige unge mannen sin
fru i sidan med den påföljd, att hon kiknade af
skratt och förklarade, att det alls icke passade
för ett aktningsvärdt, gift par att köra omkring
Stockholms gator under sådana fasoner.
Yägen till Humlegårdsgatan gick särdeles
fort i de två »turturdufvornas» tycke, kusken
svängde om hörnet från Norrmalmsgatan, Betty
pekade på ett nytt hus till höger och sade till
sin granne på kuskbocken: »Der är det som
kunglig sekterns bor!»
Nu var man framme vid porten till det
egna hemmet. Det kändes så besynnerligt för
Clara — som, fast hon blott var nitton år, likväl
hunnit fundera vidt och bredt öfver ämnet: ett
eget hem i framtiden, och väl tusen gånger i
inbillningen sett sig träda in i detta paradis, — att
nu finna sin älsklingsdröm förverkligad. Hon
var öfverlycklig, men ändå liksom litet högtidligt
Kuhlmann, Noveller. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
