Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otvunget att tänka på vad Lubbock (i
Prehistoric times) berättar på tal om det monogama
weddahsfolket på ön Ceylon. De ha till ordspråk, att
»döden allena kan skilja man och hustru». Nu hände,
att en kanduanchef kom ibland dem, och han kände
sig högeligen förvånad över den ytterliga barbarismen
att leva med blott en hustru. »Det är ju», sade han,
»alldeles som hos wandero-aporna.»
Vad månne våra patentsedliga högheter kunna
svara? De vilja ju ock neddraga oss — till
wandero-apornas ståndpunkt.
När skall man höra upp med att prata om
»djuriskhet» och »neddraga under djuren» etc.? Så länge
därmed fortsättes kan det aldrig bli tal om något
förståndigt meningsutbyte i denna sak.
Huvudfrågan borde vara: huru främjas
människornas lycka i detta hänseende bäst? Och den nästa:
hur skall det kunna bli möjligt att motarbeta den
liderlighet, som ännu snärjer sinnena?
Jag vill redan här i inledningen beröra den
senare frågan, helst som den oskiljaktigt är förenad
med det i sedlighetsdiskussioner ständigt
återkommande spörsmålet om hur faran för överdrift på det
könsliga området skall kunna förekommas.
Naturligtvis måste man, för att kunna lösa den
gåtan, vara på det klara med, vari grunden till det
nutida onda ligger. Och lätt skall man nog märka,
att det har sin rot däri, att den naturliga känslan att
vilja para sig, som finnes hos människan såväl som
hos de andra djuren, stämplats som en alltför låg,
en skapelsens herre ovärdig åtrå, samt att i följd
därav allt dithörande insvepts i ett mystiskt dunkel, dolts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
