Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De prostituerade i fängelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De prostituerade i fängelse
Under årtionden ha i vårt land inskrivna kvinnor för
reglementeringens skull blivit dömda till frihetens förlust
under månader, år och under åratal igen. Den inskrivnas
liv är en kretsgång mellan gatan, sjukhuset, fängelset. Och
varför har man spärrat in dem? För ett brott, i vilket
mannen har lika del, ett brott som tiotusentals män begått; det
tillfälliga könsumgänget mot betalning. Att den betalande
är oskyldig, den som tar emot pengar skyldig, detta kan
dock aldrig gå upp för det vakna rättsmedvetandet, hur
mycket socialt förnämare mannen än anse sig än den kvinna,
som säljer sig och som de förakta, t. o. m. om de själva
äro köpare. Den logiken har aldrig blivit logik för ärligt
tänkande, — läkare, polissjälar och brackorna få stå för den.
Men ohygglig, grym, vidrig och brutal är den form,
i vilken man sökt kläda överskylandet av det rättslösa i dessa
straff. Om den inskrivna bryter mot reglementeringens
föreskrifter, då hemfaller hon under lösdrivarlagen. Således för
att ha försummat en läkarvisitation, för att ha varit ute efter
kl. 11 — fängelse, internering på en tvångsarbetsanstalt,
månadstal av frihetsförlust, hårt arbete, fängelsets vanära.
Helt nära Norrköping, kort innan Motala ström rinner
in i staden, brusar den fram mellan branta sluttningar. På
den norra av dessa ligger ett stort, vitt hus. Ännu för några
årtionden sedan — så har jag hört berättas — kunde man,
om man en sommarkväll uppehöll sig i någon av
trädgårdarna på den motsatta stranden, höra en sång, en
melankolisk melodi, sjungen av många röster, som bars över
vattnet. Barnen stannade i sin lek, de vuxna tystnade och
blickade ditöver. “Det är fångarna, som göra aftonbön,“ sade
de. Då sången tystnat, såg man en skara vitklädda gestalter
röra sig i ett långt slingrande tåg uppför höjden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hboffer/0028.html
