Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»förvillelser* i stället för att
utforska de stora massrörelsernas
allmänna orsaker. I Karl Marx’
djupa ord: »All historia är en
historia om klass-strider», ligger
nyckeln till ett klarare förstående
äfven af den franska revolutionens
växlande och lidelsefyllda skådespel.
En och annan har tidigt pekat åt
det hållet. Så framför allt Carlyle,
när han bakom all parlamentarisk
vältalighet ständigt visar oss
hungrande massor, som begära bröd och
därför drifva händelserna framåt.
Så också redan på 1830-talet
Mig-net, hvilken klart urskiljer kampen
mellan de tre stora maktema:
aristokratin, medelklassen och massan,
såsom det karaktäristiska för revolutionens förlopp.
Man höre för öfrigt hur Mignet sammanfattar den stora hvälfningens
innebörd:
»Den franska revolutionen har icke blott omdanat statsmakten, utan hon har
äfven förändrat folkets hela inre lif. Medeltidsstatens former fortlefde ännu. Landet
var deladt i fientliga provinser, invånarna splittrade i pä hvarandra afundsjuka klasser.
Adeln hade förlorat hela sin makt, ehuru den bibehällit sina utmärkelsetecken; folket
ägde inga rättigheter, konungadömet visste icke af några skrankor och Frankrike var
lämnadt till pris åt ståndsprivilegiernas, det ministeriella godtyckets och de afskilda
förvaltningarnas förbistring. I stället för denna oordning har revolutionen satt en tingens
ordning, som står i bättre samklang med vår tid och med rättvisan. Hon har låtit
lagen träda i godtyckets, jämlikheten i privilegiernas ställe; hon har befriat människorna
från klass-skillnaderna, landet från provins-slagbommama, näringsfliten från skrå- och
gillesfjättrama, åkerbruket från feodalförtrycket och bördan af tionde-afgiften,
jordegendomen från fideikommisstvånget, och har återfört allt till en enda stat, en enda lag och
ett enda folk.
För att åstadkomma så stora reformer hade revolutionen många hinder att
besegra, hvilket, jämte dess varaktiga välgärningar, föranledde öfvergående oordningar.
De privilegierade ville förhindra henne, Europa sökte att öfverväldiga henne, och
sålunda tvingad till strid förmådde hon hvarken afpassa sin kraft eller med hofsamhet
begagna sin seger. Motståndet inifrån förde till pöbelvälde, angreppen utifrån till
militärvälde. Likväl uppnåddes målet, trots både anarkin och despotismen; den gamla
staten tillintetgjordes under revolutionen, och den nya vann fasthet under kejsardömet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
