Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fylla revolutionens statskassa till
inemot samma belopp. Senare fingo
republikens segrande härar sörja för
fortsättningen.
De nu följande åren ägnade
bour-geoisin åt att befästa sitt välde. Landet
fick ny indelning, ny förvaltning och
ny rättsskipning. Men man gaf de
nya kommunala myndigheterna en
vidsträckt rätt att använda våld mot
folkskockningar, att som det hette
»proklamera krigslagen» genom att
visa en röd fana. Än tydligare var,
att man, i rak strid mot
människo-rättigheternas» både anda och
bok-staf, afskaffade den allmänna
rösträtten. Endast de medborgare, som
betalade minst tre dagsverkens värde
i direkt skatt, blefvo »aktiva», och
valbarheten knöts likaledes vid en census. Förgäfves protesterade
bland andra den unge radikale advokaten Robespierre i jämlikhetens
namn mot denna klyfning af nationen i omkring 4 millioner »aktiva»
och 3 millioner »passiva» medborgare, och lika fåfäng var hans
ljungande protest "då 28 april 1791 de fattiga klasserna, de »passiva»
medborgarne, äfven uteslötos från nationalgardet, som sålunda gjordes
till borgareståndets klassbeväpning — mot kungamakten visserligen,
men lika mycket mot proletariatet. Äfven från de nya domstolarna,
juryerna, uteslötos de egendomslösa. T. o. m. petitionsrätten sattes
i fråga för de »passiva» medborgarne, men räddades.
Det var under utöfvandet af denna rätt som den 17 juli 1791 den
första blodiga sammanstötningen i Paris ägde rum mellan bourgeoisi
och proletariat. Kungens och i synnerhet drottningens ständiga
stämplande mot sakernas nya ordning hade till sist i juni 1791
utmynnat i ett försök af den kungliga familjen att fly till utlandet för
att med dess och emigranternas hjälp slå ned revolutionens verk.
Drottningens uppvaktande kavaljer, den svenske grefve Fersen, ordnade
flykten. Men Ludvig igenkändes i Varennes och återfördes med de
sina fången till Paris. Massorna, på goda grunder förbittrade öfver
detta kungliga förräderi — han hade efterlämnat handlingar, där alla
hans eder och medgifvanden åt folkviljan förklarades ogiltiga —
fordrade hans afsättning. En petition lades fram på Marsfältet på
»fäderneslandets altare», därifrån Danton och Desmoulins talade,
och den undertecknades i massa. Men nationalförsamlingen sände
Lafayette och mairen Bailly med nationalgarde att »upprätthålla
ordningen». Den röda fanan utvecklades, från folkmassan kommo några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
