Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den antogs enhälligt. Rousseaus
stats-lära, »tredje ståndets* bibel, känner
endast individen och staten. Just
därför att den ytterst uttrycker
bour-geoisins, men icke proletariatets
intressen, är arbetareorganisationens
betydelse för den en tillsluten bok.
Marat, alltid på de fattiges sida,
tog timmermännens parti mot deras
mästare. Men själfva hans försvar
visar att icke heller han förstod den
sociala innebörden af lagen i fråga.
Han angrep den väsentligen blott som
ett nytt steg i åtgärderna mot massans
revolutionära herravälde.
Denna lag af 1791 och dess
efterföljare i Napoléons lagbok, hvilken
likställer strejk med uppror, visade
J . , VT ’ ,, CHAUMETTE
sig vara en af revolutionens allra
solidaste inrättningar. Den öfverlefde käjsardömet och restaurationen,
borgarkungadömet och den borgerliga republiken 1848, och föll först
1864 — långt fram i andra käjsardömet. Ja först den tredje republiken
erkände 1884 fackföreningarna, och först då socialdemokraten Millerand
1899 blef minister började staten positivt gynna dessa. Den franska
arbetarklassens historia under 19:de århundradet blir till stor del en
kamp mot denna lag, som förbjöd den att organisera sig.
* *
Den 1 okt. 1791 sammanträdde den nyvalda representationen,
känd i historien som »den lagstiftande nationalförsamlingen». Den
första nationalförsamlingen, »den konstituerande», hade i grund
omdanat Frankrikes institutioner, men det var ändå åtskilligt, som icke
ville bli som det skulle. Adelns emigration fortgick, och prästerna
hade funnit en förträfflig form för sin protest mot reduktionen genom
att vägra att aflägga ed på trohet mot författningen. Det hette att
denna inkräktade på kyrkans rättigheter, och religionen fick som alltid
vara täckmantel för dess föregifna tjänares klassintressen. Och med
konspirerande adel och edsvägrande präster var monarkens hela sympati,
fastän han efter sin misslyckade flykt fann klokast att icke envisas
mot att svärja trohet åt 1791 års författning.
I församlingen var den gamla högern nu borta. Den hade ersatts
af storborgare, medan de s. k. girondistemas mellanparti af den
bildade medelklassen hade flertal, och det på småborgarne och prole-
Socialdemokratiens århundrade. /. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
