Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter Robespierres fall måste båda vandra i fängelse och fingo här
god tid att tänka både på hvad som varit och på framtiden.
Napoleon hade fått sin karriär afbruten och tänkte blott på hur
han åter skulle kunna fullfölja den. Han blef snart satt på fri fot
och gick då omkring i Paris som en annan sansculott, fattig och
missmodig. Men han aktade sig väl att taga del i det upprorsförsök,
som jakobinerna vågade våren 1795, ty nu var småborgarklassen den
svagare parten ; upproret blef besegradt och nya skaror af demokrater
kastades i fängelse. På hösten samma år sökte däremot rojalisterna
göra en kupp. Nu erbjöd Napoleon republiken och konventet sin
tjänst och krossade med kartescher på Paris’ gator de kungligt
sinnades dumdristiga försök att återinföra den gamla ordningen. Rent
bord med dem, tänkte han, endast så kan det bli plats för mig! Och
härmed var hans bana uppåt klart utstakad.
Från sitt fängelse följde Buonarroti med lifligaste intresse Napoleons
framgångar och hoppades på den demokratiska republikens seger.
Han stiftade en sammansvärjning i syfte att återinföra 1793 års
grundlag såsom medel att skapa en äkta folklig samhällsordning, där
skillnaden mellan rik och fattig skulle utplånas. Buonarroti stod på tröskeln
till socialismen. I februari 1795 fängslades en man, som skulle hjälpa
honom att öfverstiga tröskeln och som skulle gifva sammansväijningen
dess prägel och dess namn. Det var Gracchus Babeuf.
Babeuf var döpt till François Noël, men kallade sig från sin tidiga
ungdom Cajus Gracchus efter folktribunen i det gamla Rom, hvilken
ville afskaffa fattigdomen bland de romerska borgarne genom att
utdela statsjord till folket. Detta slags hyllning åt någon den klassiska
forntidens hjälte var vid denna tid mycket vanlig; hela Frankrike
skulle efter många bland de yppersta revolutionsmännens dröm bli en
återuppstånden romersk republik. Han var född i St. Quentin den
23 november 1760. De flesta af revolutionens ledande män, äfven
radikaler som Danton och Robespierre, hade utgått från borgareklassen.
Babeuf var däremot ett fattigmans barn, som fick tillbringa sin
barndom och första ungdom i försakelse och hårdt arbete. Helt ung blef
han betjänt på ett adligt gods och fick här tillfälle att grundligt
iakttaga skillnaden mellan godsägarens dagdrifvarlif och böndernas
träl-domselände. Men denna ställning blef honom outhärdlig, han
använde nätterna att låsa och utbilda sig, och så lyckades han få en
liten plats som jordeboks-assistent i staden Roye.
Här lärde han i grund känna feodal-systemet, och det var honom
ej svårt att komma på det klara med att alla dessa egendomspapper
och förläningsbref och privilegii-urkunder, som gingo genom hans
händer, ytterst härflöto endast af våld och orättfärdighet. Han läste
sitt lands stora samtida tänkare, framför allt Rousseau. Hvilket
intryck måste icke dennes »Tal om den bristande jämlikheten mellan
människorna» ha gjort på den unge Babeuf, isynnerhet de rader, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
