Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärdes att konventets beslut att utdela för en milliard af statens jord
till de fattiga skulle sättas i verket. Men direktoriet, bourgeoisins
regering, hade annat bruk för statens tillgångar. De måste först och
främst bringa finanserna i ordning, så att icke de besittande klasserna
ruinerades genom en statsbankrutt, och tack vare Bonapartes och
andras segrar, hvilka gåfvo penningar väl så mycket som ära, vanns
också till sist detta mål.
Redan samma höst blef Babeuf ånyo åtalad för sin »Folktribun».
Då han skulle häktas, lyckades det honom att rycka sig lös och fly undan.
Polisen förföljde honom utför gatan och ropade: »tag fast tjufven!»
Två arbetare häjdade honom, men då han sade sitt namn släppte de
honom genast; sådan klang hade redan då namnet Babeuf bland Paris’
proletariat. Han höll sig nu dold hos vänner, flyttande från den ena
till den andra. Än bodde han i en vindskupa hos en skräddare, än
i en källare hos en skomakare, alltjämt sysselsatt med nya nummer
af sin tidning. Hans hustru hjälpte honom att sälja den, men en dag
blef hon igenkänd och häktad. Polisen kunde emellertid icke få henne
att lämna några upplysningar om sin mans gömställe.
Denna häktning väckte liflig harm i »Pantheon-föreningen». En
af Babeufs vänner vid namn Darthé uppläste vid ett sammanträde det
senaste numret af »Folktribunen». Direktoriet fick nys härom genom
Bonaparte, som fått höra det af sin förre fängelsekamrat Buonarroti,
och Bonaparte fick order att upplösa den farliga klubben. Den 29
februari 1796 verkställde han detta, medlemmarna drefvos ut från
mötessalen, och Bonaparte vred själf nyckeln i lås till denna.
År 1828 skref Buonarroti härom: »Genom sin sällsynta energi
och sin militära begåfning kunde Bonaparte ha blifvit frihetens
på-nyttfödare i Frankrike. Han höll Europas lycka i sina händer. Men
han blef frihetens gissel.» Ur den härskande bourgeoisins synpunkt
var däremot denna hans gärning en afgörande garanti för den forne
jakobinens tjänstvillighet. Han var tydligen mannen, som kunde
befästa hvad revolutionen vunnit åt bourgeoisin, uppåt mot den gamla
adeln, nedåt mot folket och utåt mot Europa. En månad efter sedan
han upplöst Pantheon-föreningen fick han befälet öfver armén mot
Italien. Buonarrotis våg gick däremot på nytt till fängelset. Militaristens
och socialistens banor hade definitivt skilts åt.
Babeuf och hans vänner besvarade sin klubbs upplösning med
att bilda en hemlig förening, »Les Egaux» (de jämlike), under ledning
af ett »välfärdsutskott» på 7 personer, bland hvilka voro Babeuf,
Buonarroti och Darthé. Målet var klart och enkelt: att organisera en
sammansvåijning, som kunde få till stånd en folkresning, hvilken
skulle föra »babouvisterna», som de nu började kallas, till makten.
Väl i besittning af denna skulle de steg för steg genomföra sitt
jämlikhetsprogram. Så hade ju jakobinerna gjort, hvarför skulle det icke
lika väl lyckas för dem? De kunde ju icke då se att förutsättningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
