Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SISTA VAGNSLASTEN.»
domarnas ögon med samma knif, som de sinsemellan räckte hvarandra
under ropet: lefve republiken 1 Men vapnen hade varit för klena för sitt
ändamål. Babeuf hade gjort sig ett slags dolk af järntrådar, som suttit
på hans ljusstake, och hvilka han hvässat mot stengolfvet i sin cell.
Dolken trängde in nära hjärtat, men bröts af där och blef sittande.
Blödande fördes han och Darthé till sina celler, och på aftonen gick färden
till guillotinen. Liken kastades i rackargropen, men folket på orten tog
vara på dem och begrof dem.
Innan Babeuf blödande bars ut ur rättssalen bad han Buonarroti att
skrifva deras historia. Till sin hustru hade han skrifvit ett rörande bref,
hvari han sänder tusen kyssar till henne och till deras tre söner: Emile,
Camille och Cajus. »Säg Emile och Camille», skrifver han, »och Cajus,
när han blir stor nog att fatta det, att deras far var en rättskaffens man
och en god republikan, som måste dö därför att han älskade folket.»
De tre barnen blefvo adopterade af vänner till Babeuf, och det
berättas att Emile, då han vuxit upp, en gång på en resa träffade
förrädaren Grisel, utmanade honom på duell och dödade honom.
De fångar, som dömts till deportation, fördes till Cherbourg, men
kommo aldrig öfver till Guyanas sumpmarker. I stället nöjde man sig
efter några år med att hålla dem under polisuppsikt Denna mildhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
