Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framstående män,
Napoleon och Rothschild,
lord Byron och Guizot
— naturligtvis
öfver-allt förgäfves. De
flesta ansågo honom för
en narr, men själf blef
han blott allt mera
fanatisk i tron på sitt
systems ofelbarhet.
Lika fullt vann han
småningom en liten
krets anhängare bland
den bildade ungdomen.
Den främste bland dem
var en ung geniofficer
Victor Considérant,
senare folkrepresentant,
som i tal och skrift
gjorde en ifrig
propaganda för
Fourier-ismen. Bl. a. utgaf
han från 1836 en
tidskrift »Falangen», som
1843 förändrades till
en tidning med titeln
»Den fredliga
demokratin». Åtskilliga
Saint-Simonister gingo
efter kraschen med
Enfantin öfver till Fouriers idéer. Eljest betraktade de bägge sekterna
hvarandra, som sekter pläga, såsom rivaler och hade skarp blick för
hvarandras svaga punkter. Enfantin fann Fourier naiv, som trodde sig kunna
ändra världen utan att stöta mot någon maktägande och med
bibehållen privat arfsrätt. Fourier blef icke svaret skyldig om
Saint-Simonister-nas »fördummande prästregemente».
Vi ha redan omtalat hur Fourier dagligen väntade på den rike man,
som skulle ge kapitalet till att förverkliga hans drömmar. Han kallade
dem, som ägde medel härtill, för »kandidater» och beräknade att det
fanns 4,000 sådana i Europa. Men ingen enda af »kandidaterna» infann
sig. Luftslottet ville icke stiga ned till jorden. Ännu under sina sista
lefnadsårs trista fattigdom höll dock den gamle filosofen orubbligt fast
vid sin dröm. Heine skildrar i sina Pariser-minnen hur han måste,
alldeles som Saint-Simon, lefva af vänners allmosor. »Hur ofta såg jag
honom inte i sin luggslitna grå bonjour hastigt glida förbi längs Palais
PARAD I FALANSTÄREN.
Efter Malons »Histoire du Socialisme».
Främst småbarnen, så de unga flickorna, de vuxna kvinnorna,
männen o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
