Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bourgeoisins nationalgarde, som på 1830-talet hade varit
»borgar-kungadömets» fasta stöd, följde sin klass öfver till oppositionen mot
börsmännens regering. Ropet på en rösträttsreform blef allt högljuddare
och enade de storborgerliga republikanerna med tidningen National som
språkrör och de radikalt-socialistiska, som samlades kring Réjorme. För
att agitera för rösträtten hölls 1847 en mängd s. k. reformbanketter rundt
om i landet. Talen på dessa fingo, allt hvad tiden led, en mera
revolutionär klang, och den allmänna rösträtten blef snart den samlande lösen.
Den småborgerliga demokratins ledare, Ledru-Rollin, »ringde med
revolutionens stormklocka» på en bankett i Lille, och Louis Blanc sade i dec.
1847 i Dijon: »Då frukten är mogen behöfs det blott en vindstöt för att
den skall falla till jorden.»
Blott en man fanns i det revolutionära lägret, som förstod att tiden
icke var mogen — nota bene för någon arbetames sociala revolution.
Det var Proudhon. »Med dödsångest i själen», skrifver han, »känner
jag hur republiken närmar sig.»
Så var man framme vid februari 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
