Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hôtel-de-Ville och
begärde ett
»framstegs-departement*, med
uppgift att få i gång
»arbetets organisation».
Lamartine ville inte
höra talas om detta,
Louis Blanc förklarade
sig vilja afgå ur
regeringen, men
öfverta-lades att stanna mot
att det inrättades en
»kommission för
arbe-tame». Med
motivering om arbetarfrågans
stora betydelse och
republikens och
Frankrikes plikt att söka
lösa detta problem
beslöts tillsättandet af en
sådan »med uttrycklig
och enkom uppgift att
sysselsätta sig med
ar-betarnes lott» och hvari
arbetare skulle
inkallas. Den skulle
sammanträda i den forna senatens lokal, Luxembourg-palatset, med Louis
Blanc själf som ordförande och Albert som vice.
Arbetsministern Marie och andra regeringsmedlemmar gjorde längre
fram ingen hemlighet af att meningen med hela
Luxembourg-kommissio-nen blott var att låta Louis Blanc och hans teorier göra fiasko inför
arbetarne. Man aktade sig fördenskull noga att ge den nya institutionen
några medel att röra sig med. Louis Blanc ordnade den emellertid som
ett verkligt »arbetets parlament*. De olika facken voro representerade
genom valda ombud, och därjämte inkallades en rad kända socialistiska
teoretiker: Considérant, Duveyrier, Reynaud och framför allt Pecqueur och
Vidal, hvilka sistnämnda tillsammans med Louis Blanc och Albert gjorde
upp och i april framlade en stor arbetsplan för de sociala reformer, som
närmast och steg för steg voro att genomföra. Äfven arbetsgifvare
kallades att yttra sig om arbetarnes fordringar.
Dessa begärde genast förkortad arbetstid och utsvettningssystemets
afskaffande. Arbetsgifvame föllo undan under förhållandenas tryck, och
regeringen utfärdade förordning härom; för Paris stadgades
io-timmars-dag, för provinserna 11 timmar. Vidare afskaffades fängelsernas och
klostrens konkurrens med det fria arbetet, man medlade i en mängd ar-
PARISERPOJKEN I TRONSTOLEN.
»Åh, hvad man sitter mjukt!»
Litografi af Daumier i La Caricature efter stormningen af
Tuilerierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
