Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa det hela var att
drifva hundra tusen
arbetare till
hungerrevolt. Vi måste
alltså ombilda dem, så
att där utföres
verkligt produktivt arbete,
sade socialisterna och
t o. m. en officiel
kommitté, som
tillsatts för att finna en
afveckling. Nej, det
vore ju »arbetets
organisation», ingen
socialism, hällre må det
gå hur det vill,
svarade storborgar-republikanerna i
regeringen, och rojalistema
i kammaren
applåderade.
Vid fyllnadsval
4 juni valde Paris bl.
a. Pierre Leroux med
91,000, Victor Hugo med 85,000 och Proudhon med 77,000 röster —
men också Louis Napoleon. Denne affischerade sociala intressen, och
hans agenter voro så ifrigt verksamma bland arbetame, att man i
Luxembourg fann nödigt utsända ett manifest mot bonapartistiska intriger.
Spänningen växte. Regeringen yrkade på att de unga, ogifta
arbetame vid nationalverkstäderna skulle taga värfning, eljest genast afskedas,
samt att arbetsgifvare skulle få därifrån rekvirera arbetare, som hade att
taga emot platserna vid äfventyr af afsked. Så fylldes löftet om »rätten
till arbete»! Förgäfves varnade Victor Hugo och Leroux för en sådan
tvångsupplösning; från högerns bänkar kallade man arbetame lättingar
och dagdrifvare. Härpå svarade de så beskyllda med ett manifest, hvari
läses:
»Det är inte vilja att arbeta som saknas oss; men det saknas oss arbete, som vära händer
kunna utföra. Vi begära sädant på det enträgnaste. Men ni vilja bli kvitt omedelbart 110,000
arbetare, som i sin lilla daglön ha allt hvad de och deras familjer skola lefva af. Ämnar man
utlämna oss åt hungerns dåliga råd, åt förtviflans ingifvelser?»
Men hvad hjälpte varningarna! Framför allt »ingen socialism»! Den
22 juni stod värfningspåbudet i den officiella Moniteur, och order gafs
att ögonblickligen börja sända de öfriga ut till landsorten för
terrasse-rings-arbeten där på skilda håll.
GENERAL CAVAIGNAC.
»Samhällets räddare» mot juni-insurgenterna 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
