Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKETS VÄN VAR DÖDEN.
»Den har hållit alla sina löften, ty de som följde den, ligga nu där, liflösa, men fria och
jämlika. Folkets vän kastar en hånande blick på detta stoft och rider bort igen.
Träsnitt af Ch. Collette efter Alfr. Rethel.
löften och hur de höllos. Han räknar upp en lång rad platser, där
fångar utan dom och ransakning skötos i mängd. Han berättar hur rusiga
mobilgardister sköto på hvarje förbigående, som var klädd i arbetsblus.
George Sand omtalar ett fall, som hon känner, typiskt för de
dagarnas stämning bland segrame. Ett kompani nationalgardister från en
småstad, kallade till Paris för att hjälpa till att »rädda samhället», veta
ej hvad de skola taga sig till i den stora staden. Striden är slut, ingen
frågar efter dem. Så få de fatt i en blusman och skjuta honom helt
enkelt, utan förhör, utan dom. Och då de sedan tåga in i sin lilla stad,
stoltsera de öfver att de åtminstone dödat en man, »som såg ut som en
insurgent».
I källarna under Hötel-de-Ville och Tuileriema vräktes fångar ned
massvis, män och kvinnor, sårade och halfdöda. Ingen föda, intet vatten,
annat än det stinkande som man står i. Man slåss om platserna
närmast källargluggarna för att få en munfull luft. Men utanför gå
nationalgardister på vakt och skicka då och då på måfå en kula in genom
gluggarna. Allt emellanåt höras gevärssalfvor; det är olyckliga, som skjutas,
sedan några officerare sett på deras händer att de handskats med krut.
Många miste förståndet i dessa hemska hålor, andra fingo håret hvitt på
en natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
