- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 1. Frankrike, England /
191

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gemensamma förtryckaren af alla länders arbetare, mot kung Kapital,
som alltid mot fordran på bättre arbetsvillkor hotade med import af
främmande arbetskraft?

I Frankrike hade 1863 val ägt ram och flera af Proudhons lärjungar
med Tolain i spetsen användt valperioden till socialistisk agitation. Till
några fyllnadsval året därpå utkom ett märkligt manifest, som visade att
socialismen dock, trots juni-blodbadet, lefde frisk och ganska tankeklar
bland Paris’ arbetare. Det hette där bl. a.:

t

»Den allmänna rösträtten har gjort oss politiskt myndiga, men den sociala frigörelsen
åter-stir. Med lika politisk rätt måste följa lika social rätt.

Här är icke fråga om delning och om en chimärisk jämlikhet, våra fienders påfund. Nej
frihet, kredit och solidaritet är vår dröm.

Vi ha nu inga representanter, vi som vägra att tro att eländet är en gudomlig inrättning.
Välgörenheten, denna kristliga dygd, bör dock nu ha tillräckligt visat sin vanmakt som social
institution. Vi begära inte hjälp, men jämlikhet, inte allmosor, men rättvisa.

Upplysta af erfarenheten hata vi icke personer, men vi vilja förändra förhållandena.»

Det var Proudhons tankar som här tagit politisk gestalt. Manifestet
är kändt som »de sextios», men hufvudförfattaren var Tolain. Han blef
själf uppställd som arbetarkandidat i en Paris-krets, men fick bara 500
röster. Proudhon själf var, som vi omtalat, mot deltagande i val, och
tusentals arbetare följde denna hans mening.

Käjsardömet var nu redan vid den punkt, då det med eftergifter
sökte vinna en galgenfrist. Samma år, den 25 maj 1864, upphäfdes
omsider fackföreningsförbudet i Frankrike. Det var ett stort framsteg, om
än föreningsrätten ännu var mycket hårdt kringskuren. Med dubbel ifver
arbetade man nu för det kommande internationella mötet.

* *

*



Den 28 sept. 1864 möttes i St. Martins Hall i London
representanter för engelska, franska, tyska, belgiska och schweiziska arbetare, jämte
enstaka italienare och polacker. Under ordförandeskap af den engelske
positivisten professor Beesly utvecklade där engelska fackföreningsmän,
franska »mutualister» med Tolain i spetsen och tyska kommunister med
Karl Marx som främste man sin syn på arbetets stora frigörelsesak.
Åskådningarna voro ju ganska skiljaktiga. Engelsmännen framhöllo
be-hofvet af solidaritet vid strejker; de flesta fransmännen hade gått i
Proudhons skola och återgåfvo hans idéer om direkt varuutbyte mellan
producerande arbetargrupper m. m.; tyskame kring Marx sågo målet som
frukten af en väldig klasskamp, hvilken måste gå ut på att både socialt och
politiskt afsätta bourgeoisin och låta proletariatets diktatur revolutionärt
omgestalta samhället. Men Marx förstod att skickligt ena de olika
meningarna om det väsentliga. Mötet tillsatte ett 50-manna-utskott för att
utarbeta stadgar och program för den blifvande föreningen, som döptes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/1/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free