Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poleon förmådde
hjälpa honom. Genom
1859 års krig hade
han kraftigt bidragit
att grundlägga Italiens
enhet; på 1860-talet
sökte han hindra sitt
eget verks fullbordan,
lät franska trupper
försvara påfvens
världsliga makt mot
italie-name och kämpa mot
den af hela världen
beundrade italienske
folkhjälten Garibaldi.
Han lät sig snärjas
af Bismarck med
förespeglingar om andel
i rofvet, medan denne i krigen 1864 och 1866 gjorde Preussen till
Tysklands ledande stat och bärare af den tyska enhetstanken; när han
sedan kom och kräfde sin anpart i »jämviktens» intresse, krossade han
sitt käjsardöme mot ett enigt Tysklands nationella själfständighetskraf.
Och i inrikespolitiken gick det honom icke bättre. Från ohöljd
sabel-diktatur sökte han göra käjsardömet till en konstitutionel inrättning,
naturligtvis utan att dock släppa den verkliga makten ur händerna.
Följden af dessa eftergifter blef blott att missnöjet kom tydligare till synes,
alls icke att det afväpnades. Republikanerna anförde Victor Hugos ord,
när käjsaren lät bjuda honom, som lefde på den lilla ön i Kanalen,
amnesti — han hade svarat: »Då friheten kommer igen, kommer jag
också igen.» Och journalisten Félix Pyat uttryckte alla »de
oförsonligas» mening med orden: »Napoleon ger oss amnesti, men vi ge icke
honom amnesti.»
Några smådrag, som måla ställningen:
Käjsarprinsen skulle en dag utdela skolpremiema i en af de
förnämsta skolorna i Paris. En ung Cavaignac, son till junigeneralen,
vägrar att mottaga något pris af sonen till den man, som dräpt
Frankrikes frihet. Prinsen grät af harm och raseri öfver skymfen, men för
oppositionspressen, med Rocheforts »Lanteme» (Lyktan) i spetsen, var
händelsen ett präktigt agitationsnummer.
När käjsar Alexander af Ryssland som käjsar Napoleons gäst 1867
besöker världsutställningen i Paris, tillropar honom från gatan den unge
advokaten Floquet — senare deputerad och minister — ett dundrande:
»Lefve Polen, min herre!» Inga Napoleons ursäkter och åtal mot Floquet
kunde göra skymfen ogjord.
Då 1868 den beryktade drottning Isabella af Spanien skulle be-
MORDET PÅ VICTOR NOIR.
Samtida teckning, efter L’Univers illustré\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
