Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nationalförsamling väljes genast, med hvilken det kan förhandlas om
freden. Däremot afväpnades icke nationalgardet; det hade nog icke häller
lyckats utan en sista förtviflans kamp.
* *
*
Valen utskrefvos till den 8 febr. 1871. Hade de, som de radikale
fordrade, ägt rum omedelbart efter käjsardömets fall, medan ännu
Frankrikes krafter voro obrutna och den patriotiska hänförelsen blott drömde
om att jaga preussarne tillbaka öfver Rhen, så skulle de utan tvifvel ha
gifvit ett nytt konvent, där ett beslutsamt republikanskt flertal kunnat
bilda en kärna för försvaret både mot landets och republikens fiender.
Nu medförde regeringens svaghet äfven i provinsen de olyckligaste
följder. Dess första delegerade förklarade redan i september hvarje
motstånd omöjligt. Följden blef oroligheter i de stora städerna för att få
energiska män i spetsen. Lyon reste sig den 28 sept., men rörelsen låg
i händerna på Bakunin och hans vänner, hvilka gjorde den
revolutionäre äfventyraren »general» Cluseret till chef för nationalgardet. Man
utfärdade ett dekret, som »afskaffade staten» — Bakunin är bland
under-skrifvarne — och man beslöt att konfiskera kyrkklockorna för att gjuta
kanoner af dem. Men det blef snart tydligt att detta försök icke hade
några utsikter, och Cluseret afdunstade till Schweiz. Han återvände på
en liknande kort gästroll till Marseille, där man efter 31 okt. proklamerat
kommunen — liksom f. ö. också i Toulouse och St Etienne — men
äfven dessa rörelser böjdes lätt åter in under den gemensamma
försvarsledningen.
När Gambetta den 9 okt. kom till Tours lyste åter hoppet fram.
JWen tyvärr följde äfven han orderna från sina kolleger i Paris, hvilka
icke vågade vädja till landet i val. I stället gjorde han sig själf till
faktisk diktator och utvecklade som sådan en lysande talang att
entusiasmera och en beundransvärd energi, hvilken dock alltför mycket grep
in på de militära operationerna till skada för dessa, men alltför litet var
på sin vakt gentemot de anhängare af käjsardöme eller monarki, som
trängde sig fram för att besätta viktiga platser inom armén och
administrationen. Likafullt stampades flera stora arméer ur jorden, och dessa
unga milistrupper gjorde tyskame ett långt segare motstånd och beredde
dem ojämförligt större svårigheter än hela den lysande käjserliga
yrkes-armén, om också det må medgifvas att denna del af kriget kostade
fransmännen de tyngsta offer och att efter de slutliga nederlagen deras härar
voro i svår upplösning.
Äfven dessa verkligt beundransvärda ansträngningar förmådde dock icke
vända krigslyckan, och det var då blott helt naturligt att småningom
trötthet på kriget och modlöshet skulle vinna öfverhand bland den stora
landtbefolkningen. De reaktionära af alla färger, hvilka nu åter vågade
sig fram ur sina hål, och som hvilkas själfskrifne ledare Thiers alltmera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hbsda/1/0230.html
