Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser, som hvarken voro
förutsedda eller planlagda, hade alltså gifvit
dessa obekanta män, småhandlande,
kafévärdar, handelsbiträden, små tjänstemän,
smeder, stenhuggare o. s. v., idel folk ur
småborgar- och arbetarvärlden, makten
öfver en storstad på 1V* million invånare
och omsorgen om dess befolknings väl
och ve. Ännu i denna stund fortgick
flykten af hela den gamla
administrationen. Det fanns ingen med fullmakt att
bära upp skatterna, ingen som det ålåg
att betala nationalgardet dess sold, att
vaka öfver ordningen, att sörja för
belysning och renhållning, att sköta
matvarutillförseln till hallarna och leda
fattigvården — ja på sjukhusen lågo 6,000
sjuka och sårade, och äfven där hade
in-tendentur-ledningen gifvit sig af!
Centralkommittén kunde ej- göra
annat än mottaga den makt, som på detta
sätt påtvungits den. I största hast fick
man de viktigaste platserna mer eller
mindre väl besatta med nya män och stadens
förvaltning nödtorftigt åter i gång. Så
utskrefvos kommunalvalen till 22 mars.
Kl. 2 kommo anslagen härom från
Natio-naltryckeriet. »Medborgare», hette det i
dem, »Paris’ folk har utan fruktan och
utan utmaning böjt sig för den gamla
regeringen, tills dennas skamlösa narrar
öppet angrepo republiken. Må nu Paris och
Frankrike gemensamt lägga grunden till en verklig republik med alla
dess konsekvenser, som kan för alla tider afsluta revolutionernas aera.
Vi kalla Paris’ befolkning till valurnorna.»
På alla gator och torg syntes ett vimmel af glada, helgdagsklädda
människor. En mild vårvind, strök fram öfver Paris och sopade bort de
mörka minnena från det gångna halfåret: belägringens lidanden och fasor,
svält och umbäranden, olyckor, död och upprorsförsök. Den allmänna
tanken var att Frankrikes öfriga kommuner skulle skynda att räcka Paris
sin brodershand och sända en nyvald republikansk nationalförsamling att
bekräfta fredsslutet. Äfven inom centralkommittén hängaf man sig åt
liknande illusioner. Röster höjdes visserligen för att genast gå anfallsvis
till väga, föra nationalgardet mot Versailles, jaga bort landtjunkame och
taga regeringen till fånga. Men man ville icke lyssna på dylikt nu; fred
LISSAGARAY.
1838—1900?
Kommunens främste historieskrifvare
från proletarisk ståndpunkt,
ögonvittne till händelserna i Paris våren
1871, men icke i Kommunens tjänst,
söklr han i sitt äfven på svenska på
Arbetarepartiets förlag utgifna stora
arbete om Kommunen att noggrannt
sofra sakuppgifterna och sticker inga*
lunda under stol med felgrepp och
svagheter från Kommunens män. Som
helhet blir lika fullt hans verk en
fruktansvärd anklagelse mot och dom
öfver den franska bourgeoisins, dess
ledares och legoknektars barbariska
försök att till en tid dränka
arbetarerörelsen i strömmar af blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
