Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moderata och gåfvo Kommunen dess
dugligaste ämbetsmän.» Bland dem voro
Varlin, »hvars mörka ögon lyste upp
hans tänkarpanna, den verksamme
or-ganisatom, en vilja, ett samvete och rena
händer»; Malon, »en hedersman som
nedskrifver för att uppfostra andra hvad
hans egen hårda, men fruktbringande
lifsskola lärt honom»; Theisz, en
intelligent och redbar guldsmedsarbetare, som
vid 32 år skapat och leder en
blomstrande affär; Lefrangais, en f. d.
skollärare, revolutionär logiker, i sitt enskilda
lif oegennyttig och heroisk; gjutaren
Duval, som vi sett redan general, en
energisk man, beredd att offra sig själf
lika väl som andra; järnarbetaren Avrial;
ungraren Frankel, nationalekonomisk
skriftställare; Vaillant, läkare och
naturvetenskapsman, som studerat vid tyska
universitet, grundlig kännare af den
teoretiska socialismen, än i dag en prydnad
för Frankrikes socialistiska parti.
Här fanns kärnan af Kommunens
arbetarelement, som f. ö. aldrig nådde
högre än till 25 man. Majoriteten
bestod däremot af folk ur småborgarklassen
och de litterära yrkena.
Främst bland dessa sista må
nämnas Blanqui, som dock redan den 17
mars häktats i landsorten, en fångst
som beröfvade Kommunen ett själfskrif-
vet andligt hufvud. Delesduze, den revolutionära pressens veteran,
var nästan bruten efter sin senaste fängelse-sejour i Vincennes, men
den gamle jakobinen, som alltid sett sitt ideal i 1793, hölls till det
sista uppe af sin okufliga järnvilja. En helt annan typ är Félix Pyat,
författare af melodramer och pamfletter, specialist på uppmaningar till
konungamord, alltid dykande undan i farliga ögonblick, men dykande
upp igen med bombastiska fraser och alla slags förslag, samvetslös
jägare efter folkgunsten. Där finns Jules Vallés, naturalistisk författare af
rang före naturalismen, en man med mera talang än karaktär; dén
elegante unge journalisten Pascal Grousset; Amould, professorsson och ärlig
entusiast liksom Flourens; den bitande och åt alla håll hänsynslöse
polemikern Vermorel.
Där finnas vidare en del gråskägg från 1848, mer eller mindre efter-
DELESCLUZE.
1809—1871.
Kommunens krigsminister under den
sista kampen.
Deltog som ung student i
juli-revolutionen 1830, var med i
sammansvärjningarna mot Ludvig Filip, i 1848 års
revolution och förde sedan som
journalist en oförsonlig kamp mot
käjsar-dömet. Dömdes 1854 till 4 års
straffarbete på galärerna. Valdes 1871 till
deputerad för Paris, men lämnade
Bordeaux och blef, fast bruten af
sjukdom, en af Kommunens ledande män.
Ledde det sista försvaret. Sökte, när
allt var förloradt, frivilligt döden på
en barrikad mot Versailles-truppema,
den 25 maj 1871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
