Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärlighet desse män öfverallt införde i administrationen var ingalunda en
af deras minsta synder i de till Versailles flyktade byråkratmandarinemas
Ögon.
Värre var det, som vi redan antydt, med ordningen i
krigsministe-riet, där Cluseret utfärdade befallningar utan att fråga efter hvad som
blef af dem. Efter hans afsättning blef förvirringen blott ännu värre. Och
polisen hade fallit i händerna på den 24-årige Raoul Rigault, hvilken
behandlade sitt ämbete som utgångspunkt för gatpojkstreck och bistra
lustigheter. Det roade honom särskildt att häkta präster och sedan låta dem
känna i hvilkens hand de fallit. Typiskt är följande förhör: — Hvem
är ni? — En Guds tjänare. — Hvar bor er herre? — öfverallt. —
Rigault vänder sig och dikterar till protokollet: »Medborgaren den och den,
uppger sig vara tjänare åt en person vid namn Gud, som saknar fast
bostad.»
Man kan förstå att denne unge polischef, som mest af allt festade
om med sina unga vänner och väninnor, inte tog det alltför noga med
den personliga friheten. Häktningar af misstänkta hörde till ordningen
för dagen, och det kom nog bort en del af värde vid alla
husransak-ningama. Den mot Kommunen fientliga pressen hade också svåra dagar;
först förbjödos de monarkistiska, sedan äfven den borgerliga vänsterns
tidningar att vidare utkomma. Angifvelser om oförsiktiga yttranden och
»aristokratiska» tänkesätt strömmade in till polisen i sådan mängd, att
»Officiel» måste förklara att man icke kunde taga hänsyn till några
anonyma sådana. Med ett ord: Kommunen gled i dessa afseenden alltmera
Öfver till att bli — precis som en vanlig fransk bourgeois-regering,
käj-serlig eller republikansk lika godt, som ogeneradt trampade friheten
under fötterna för att godtyckligt förfölja sina motståndare. Skilnaden var
bara att så länge det gick ut öfver arbetare och revolutionärer funno
alltid de herrskande klasserna allt dylikt fullständigt i sin ordning. Nu
fingo dessa själfva för en gångs skull en liten känning af hvad arbetame
dagligdags få erfara, att stå under en likgiltig eller stundom fientligt
sinnad statsmakts regemente.
Det bör emellertid tilläggas att de flesta häktade snart åter sattes på
fri fot och att i flera fall Kommunen inskred mot Rigaults
godtyckligheter. Han blef t o. m. för några dagar afsatt, men beslutet upphäfdes
åter. Klart är dock att Thiers i Kommunens polisregemente hade en
guldgrufva för sitt upphetsningsarbete mot densamma. Tillsatta med
lagom dosis öfverdrift och skandal gjorde sig anekdoterna om Rigaults
framfart ypperligt som vapen mot Paris.
Kommunens polis gjorde åtskilligt larm om några upptäckter af
misstänkt art, som gjorts i ett nunnekloster. Man hade hittat tre stackars
varelser inspärrade i järnburar. Den enda af de tre, som ännu hade en
smula förnuft i behåll, påstod att hon suttit där i tio år. Vidare funnos
diverse besynnerliga instrumenter, som betänkligt påminde om
inkvisitionens tortyrredskap, samt en medicinsk afhandling — om fosterfördrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
