Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi lämna här nedan en kort öfversikt af Kommunens reformarbete
— omständigheterna medgåfvo icke stort mera än ansatser och
uttalanden, som bevisade den goda viljan.
Den 30 mars demonstrerade man genom att besluta afskaffande af den
stående hären. Nationalgardet skulle för framtiden vara folkets enda
väpnade makt Den 2 april beslöts afskaffande af religions-budgeten —
fortfarande enbart demonstration. Verklig realitet hade däremot beslutet,
också af 30 mars, att all icke betald hyra för belägringshalfåret skulle
efterskänkas, hvarjämte de hyror, som förföllo till betalning den 1 april,
icke behöfde genast betalas. Samtidigt förnyades förbudet för
pantlåne-kontoren att sälja bort förfallna panter.
Den 6 april hämtades guillotinen ut från sitt förvaringsställe af
kvarterets nationalgardesbataljon och brändes högtidligen på torget under
stort jubel från folkmassan. Kommunen ville genom denna symboliska
handling sätta ett bestämdt skiljemärke mellan proletariatets revolution,
som skulle genomföras i humanitetens anda, och de föregående
borgerliga revolutionerna, då detta verktyg alltför ofta kommit till användning.
En symbolik af obestridligt vacker art, men om hvars lämplighet
under förhandenvarande förhållanden dock meningarna kunde vara mycket
delade, var kullstörtandet af Vendöme-kolonnen. Beslut härom fattades
på Félix Pyats förslag, redan den 12 april, men utförandet kräfde mycken
tid, så att det verkställdes först den 16 maj. Det var
Napoleons-legen-den man härmed ville träffa, en tanke dubbelt förklarlig efter den
tredje Napoleons ömkliga ändalykt vid Sedan. Men det hade utan allt
tvifvel verkat klarare, om en sådan demonstration icke företagits alldeles
under den segrande fiendens ögon — preussame höllo ju ännu norra
gränsen af Paris besatt. Kolonnen var gjuten af eröfrade kanoner från
fälttåget 1809, och på dess topp stod en bronsstaty af Napoleon I. Det
var själfva krigets, segerns, den militära »ärans» gudom som direkt
angreps i en sådan åtgärd. Att slå ned Vendöme-kolonnen betydde intet
mindre än att demonstrativt förkunna, att fredens och arbetets aera skulle
efterträda de tider, då eröfrare bländade folken med sina triumfer, vunna
på tusendens blod och tårar. Men, tyvärr, ett Paris, rundt omgifvet af
väpnade fiender, versaillare och preussare, och själft förande krig till sitt
försvar, var knappt i läge att tydligt kunna uttrycka inför världen att här
blott gällde en idealistisk fredsdemonstration. Alltför många sågo i
detta kullstörtande af ett stycke fransk historia i metall blott en akt af
meningslös och fosterlandsförrädisk vandalism, som de voro benägna att
skrifva på politiska lidelsers konto, men alls icke räkna som ett uttryck
för segrande humanitet.
Den 16 april riktade Kommunen, på sitt arbetarutskotts förslag, en
maning till fackföreningarna att upprätta en förteckning öfver alla
verkstäder o. dyl., som ägame lämnat vind för våg. Dessa arbetsmedel skulle
nu öfverlämnas åt produktionsföreningar af arbetare, och fackföreningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
