Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Lyon. Förslaget vann liflig anklang. Men då det i verkligheten hade
varit detsamma som Versailles-församlingens moraliska afsättning, inskred
Thiers med ett förbud. Hans godtyckliga befallning blef också åtlydd.
Paris hade räddat republiken genom att hålla den monarkistiska
reaktionen i schack från den 18 mars tills de allmänna kommunalvalen
hunno gifva sitt utslag den 30 april. Men därmed voro också
hufvud-stadens krafter väsentligen uttömda. Fyllnadsvalen till Kommunen, som
ägt rum den 16 april, hade redan visat en olycksbådande isolering för
Kommunen.. Missgreppen och öfvergreppen hade gjort sin verkan. Man
var långt borta från den allmänna anslutning af nästan hela Paris, som
präglat valen den 26 mars. I de valkretsar, som voro delaktiga i
fyllnadsvalen, hade då afgifvits 146,000 röster — nu blott 61,000. I
bour-geois-kvarteren var sjunkningen ännu mera utpräglad.
De inre motsättningarna inom Kommunen själf bröto nu också fram
i full låga. Den socialistiska minoriteten skilde sig ut från den
små-borgerligt-revolutionära majoriteten. Denna tillsatte, trots protester, ett
»välfärdsutskott*, bestående af Ranvier, Arnaud, Léo Meillet, Gérardin
och Félix Pyat. Men detta återupplifvande i orden af de stora minnena
från 1793 kunde ju icke bringa någon räddning, välfärdsutskottet
förmådde lika litet som förut Kommunen själf bringa ordning i förvirringen
och planmässighet i försvarsåtgärderna. Det enda som riktigt klargjordes
genom ändringen var Félix Pyats kompletta oduglighet. Delesduze hade
redan förut, då Pyat en gång ville draga sig undan, tillropat honom
dessa ord, hvilka nog uttryckte stämningen hos många bland
Kommunens bästa män: »Tror ni då att vi alla gilla hvad som här försiggår?
Men det finns medlemmar af Kommunen, som dock ha stannat kvar och
skola stanna ända till slutet, trots alla smädelser, som man hopar öfver
oss. Och få vi icke se segem, så skola vi icke vara de sista att offra
våra lif vare sig på vallama eller här utanför Hötel-de-Ville.»
En vecka senare måste sammansättningen af välfärdsutskottet ändras.
I stället för de tre sista trädde Gambon, Delesduze och Eudes. Den
socialistiska minoritetens kandidat, Varlin, föll åter igenom, en orättvisa
som med rätta förbittrade Intemationalens män, på samma gång utskottet
därigenom gick miste om en duglig och energisk medlem. Hade
Deles-cluze varit 20 år yngre, så hade han måhända, trots allt, kunnat som
proletarisk diktator ännu t rädda något. Men hans krafter voro brutna,
och han hölls uppe blott af sin orubbliga revolutionära vilja.
Versailles-truppema närmade sig under de första veckoma i maj
alltmera den inneslutna staden. Den 3 maj eröfrades några viktiga
ställningar på södra fronten, och den 9 maj intogs fortet Issy, som varit
hjältemodigt försvaradt af en handfull folk trots ett bombardemang, hvilket
förvandlat hela fästet till en grushög. Den 14 maj föll äfven fortet
Van-ves. Samtidigt intogs by efter by utanför Paris’ västra sida. Det
återstod nu blott själfva stadsmuren. Slutkatastrofen närmade sig.
Socialdemokratiens århundrade. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
