Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var inte bra att på något sätt skilja sig från omgifningen, att vara större
eller mindre, renare eller smutsigare, vackrare eller fulare än granname.
De så utplockade fördes åt sidan, och när kolonnen åter satte sig i marsch,
hördes gevärssalfvoma, som afrättade dem.
En gång sade Gallifet: »Alla hvithåriga framför fronten 1» Ej mindre
ån 111 fångar framträdde. »Ni ha varit vittnen till juni 1848, ni äro
ännu brottsligare än de andra 1» Samtliga skötos på ställei
En kvinna kastar sig på knä för Gallifet och tigger om nåd för sin
man. Han betraktar henne kallt och svarar: »Madame, jag har varit på
alla teatrar i Paris och är utledsen vid att se folk göra sig till.»
De fångar, som undgått marschens faror och det jublande Versailles’
mordlystnad, föstes ihop i slottets källare, i orangeribyggnaden, i ridhusen
eller — de flesta — i lägret vid Satory. Där inspärrades de i tusental på
en öppen plats omgifven af murar. De måste ligga på marken, på några
halmrester, och det sörjdes på sämsta sätt för mat och dryck. Man såg
folk, förtviflade af törst, dricka vatten hvari andra tvättat sina sår. Och
när sedan det regnade måste alla ligga utsträckta i den stinkande
smutsen, vid äfventyr att man skulle skjuta i högen. De godtyckliga
afrätt-ningama fortgingo f. ö. friskt i Versailles; man kunde alltid skylla på
»försök till myteri».
En del kommunarder hade flytt ned i katakomberna; på dem hölls
det formliga klappjakter. Åtskilliga kommo dock undan, äfven af de
mera kända ledame. Bäst gick detta i allmänhet genom tyskames läger.
I synnerhet sachsame blundade ej sällan för dessa flyktingar.
Men då Paris i juli 1871 åter gick till val var det 100,000 färre
valmän än i februari! Den stolta staden var åderlåten ojämförligt
svårare än någonsin förut i sin upprörda historia. Den fick trösta sig med
att, som Thiers uttryckte det, »rättvisans, ordningens, civilisationens och
humanitetens sak» hade segrat Men dess industri hade förlorat massor
af sina bästa arbetare; på hösten 1871 konstaterades officielt att vissa
kända Pariser-industrier måste afböja beställningar på grund af brist på
arbetskraft
De radikala franska riksdagsmännen funno intet ord till protest mot
massakerns fasor eller fångamas behandling. Men från Bruxelles gisslade
Victor Hugo versaillames illdåd lika väl som Paris’ brand. I tyska
riksdagen förklarade Bebel, under larm och hånskratt, att den dag skulle
komma, då Kommunens fältrop: »Krig mot palatsen, fred åt hyddorna,
död åt nöden och arbetsplikt för alla», skulle föras fram af hela Europas
proletariat Den förklaringen var för Bismarck »blixtstrålen», som lade
klar för honom socialdemokratins verkliga innebörd. I engelska
parlamentet brännmärkte Whalley Versailles’ krigföring, och i de spanska
cortez sade Garcia Lopez: »Vi beundra denna stora revolution, hvars
räckvidd ännu ingen kan uppskatta.» Och framför allt: redan få dagar
efter Kommunens fall utsände Internationalens generalråd i London sin
af Karl Marx skrifna adress: »Inbördeskriget i Frankrike», hvari den gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
