Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
görelse — men väl kan den göra
tjänster i den kollektivistiska och
revolutionära agitationen. I punkterna om
lönarbetet och egendomen var det nu
den rena kollektivismen, försvarad al
Lombard, Fourniére och andra, som helt
dominerade. Förgäfves sökte Finance
äfven här plädera för privategendom,
inskränkt af den upplysta allmänna
meningens kontroll. Han fick till svar att
arfvet från de gångna generationernas
arbete tillhörde alla, men då den
nuvarande sociala ordningen hindrar att
det kommer alla till godo, så måste
proletariatet, organiseradt till klassparti,
förstöra denna ordning och skapa ett
rättvist samhälle. En massmotion att
förklara samtliga produktionsmedels
öfverförande i samhällets besittning vara
det mål, som med alla tjänliga medel
bör fullföljas, antogs under stor
entusiasm, och likaså ännu ett par
uttalanden, som kräfde lönslafveriets
afskaf-fande och egendomens nationalisering.
Det nya partiet fick namnet
»Frankrikes socialistiska arbetares
partifederation» och skulle dela sig i 6 själfstyrande
distrikter. Som föreningsband skulle
tjäna kongresserna och den af dem valda
generalkommittén. Jules Guesde fick
i uppdrag att göra utkast till ett
program, som skulle framläggas för nästa
kongress.
Han satte sig i förbindelse med
läkaren Paul Lafargue, hvilken nyss
kommit hem från landsflykten i
London, där han gift sig med en dotter
till Karl Marx. I maj 1880 reste Guesde
och Lafargue till London, där
programmet fick sin slutliga affattning i samråd
med Marx och Engels. På distriktkongressen i Paris på sommaren vann
det allmän anslutning, och hela den dåtida franska socialistiska pressen
— de små vecko- och månadsbladen Egalité, Prolétaire, Revue Socialiste,
Fédération (Marseille) — proklamerade det som sin fana.
PAUL LAFARGUE.
1840—,
Född på Kuba af franska föråldrar,
uppfostrad i Bordeaux, medicine studerande
i Paris, relegerad för en demonstration
mot käjsardömet, tog doktorsgraden i
London, infördes af Tolain hos Marx,
dir han blef måg i huset och medlem
af Internationalens generalråd. Sökte 1871
fl en resning till stånd i sydvästra
Frankrike, men måste snart fly till Spanien,
där han tog ifrig del i den socialistiska
rörelsen. 1872—80 bosatt i London,
återvände efter amnestin till Frankrike,
där han jämte Guesde varit en
hufvud-ledare för den marxistiska riktningen inom
den franska arbetarerörelsen. Dömd på
grund af 1-maj-blodbadet i Fourmies 1891
till 1 års fängelse, valdes han i Lille till
depnterad, men förlorade åter platsen
1893. — En glänsande penna som
polemiker och satiriker har L. skrifvit en
mängd värdefnlla artiklar i socialistiska
tidskrifter. Berömd är särskildt hans
»Rätten till lättja», en tillspetsad kritik
af det otillräckliga i den gamla formeln
»Rätt till arbete».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
