Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8. Arbetarn es medbestämmanderätt vid uppgörande af fabriksreglementen. Afskaffande af
den rätt arbetsgifvarne tagit sig att straffa sina arbetare med böter eller löneafdrag.
(Kornmunnens dekret af 27 april 1871.)
9. Revision af alla kontrakt, som afhändt samhället allmän egendom (med banker,
järnvägar, bärgverk o. s. v.). Alla statsverkstäder ställas under där sysselsatta arbetares ledning.
10. Afskaffande af alla indirekta skatter och sammanslagning af alla direkta skatter till
en enda progressiv skatt pä inkomst öfver 3,000 fr.
Afskaffande af arfsrätt på sidolinie samt af all arfsrätt till högre belopp än 20,000 fr.*
En hel rad distriktskongresser samma år visade hur de
kollektivis-tiska idéerna vunnit fotfäste. I vissa trakter hade dock ännu den
moderata kooperationen öfvertaget. Så i Bordeaux, men framför allt i
nordligaste Frankrike, dit man trotsigt förlagt nästa landskongress.
Denna hölls i Håvre, i nov. 1880. Där försökte de enbart-fackliga
samt en del moderata, som funno minimi-programmet alltför ytterligt,
att återtaga den ledning de förlorat åt marxisterna. Begagnande sig af
dessas svagheter i organisation vägrade lokalkommittén i Håvre att
godkänna andra mandater än från föreningar med minst 25 medlemmar.
Följden blef mass-kassering af socialistiska mandater och tumultuariska
scener, som slutade med att 58 socialistiska ombud lämnade
Franklin-salen, där kongressen hölls, och i en annan lokal, »Lyran», höllo sin
kongress för sig själfva, förklarande denna vara den enda rätta och
verkliga fortsättningen på Marseille-kongressen. Åtskilliga anarkister voro
f. ö. med bland de 58, och ehuru man vidhöll den allmänna
marxistiska riktningen, kom detta faktum rätt tydligt fram i en del uttalanden
om »ett sista försök» med val o. dyl. — utväxter som emellertid icke
fingo någon framtida betydelse.
De rena fackföreningsmännen och kooperatörerna sökte bilda ett
eget parti och höllo ännu ett par kongresser (Paris 1881, Bordeaux 1882).
Men därmed var dess lifskraft uttömd. Ledame Barberet och Lyonnais
fingo anspråkslösa platser i statens tjänst, och rörelsen dog bort i sanden.
En enbart-facklig, osocialistisk arbetarrörelse hade visat sig omöjlig i
Frankrike med dess stora revolutionära arbetartraditioner.
Jules Guesde blef sålunda utan mycken möda herre öfver
utbrytningen åt höger. Farligare föreföll en tid separatismen på venstra
flygeln: anarkist-rörelsen.
Den ryske vetenskapsmannen furst Peter Krapotkin hade i början
på 1870-talet i Schweiz trädt in i Bakunins International och 1876 lyckats
fly ur sitt fängelse i Ryssland till Schweiz. Härifrån verkade han in i
Frankrike genom den s. k. Jura-federationen, en grupp anarkistiska
föreningar i östra Frankrike och det fransktalande Schweiz, som fortlefde
rätt lifskraftiga i Jura-bergstraktema efter Intemationalens upplösning.
Om Bakunin varit anarkismens domedagspredikant, förkunnaren af den
allmänna förstörelsens frälsningslära, så blef Krapotkin skolans idealist
* Denna punkt tillsattes af kongressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
