Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som uttryck för den
sålunda allt mera förverkligade
politiska enigheten kände man
behof af ett program,
tillräckligt bestämdt att draga upp
gränsen mot de
»socialistiskt-radikala», men också
tillräckligt allmänt hållet, att icke
utesluta någon af de
socialistiska partiorganisationerna.
Det blef Millerand som
formulerade detta
»minimi-pro-gram». Vid en bankett i
Saint-Mandé-salen i Paris den 30
maj 1896 för socialistiska
kommunalstyrelsemedlemmar från
hela Frankrike —
kommunalvalen nyss förut hade medfört
nya stora segrar, såsom
eröf-ringen af Lille och Marseille
— yttrade han bl. a., efter
en hyllning åt
»föregångsmännen, som visat vägen», en
Jules Guesde, en Vaillant, en
Paul Brousse och den
bortgångne Malon:
Vira motståndare skildra som
vårt mål egendomens indragning och
och som vårt medel våldet Men står icke detta i den brutalaste motsats så vål till vår åskåd*
ning som till fakta! Ligger icke socialismens hela idé i dess energiska vilja att tillförsäkra
hvarje människa att i samhällets hägn till fullo få utveckla sin personlighet?
Den kapitalistiska anarkin ger icke säkerhet åt någon. Men just ur detta ondas
allmän-lighet skall, så menar kollektivismen, räddningen komma. Och den åskådningen är icke en
drömmares fantasterier, utan konstaterandet af de fakta, som upprullas inför våra ögon.
Kollektivismen kan icke »göras», den gör sig själf hvar dag, den är så att säga en utfällning ur den
kapitalistiska regimen.
Här bildas i vårt samhälle ett nytt feodalvälde, som hopar i sin ego produktionsmedlen
och därigenom hotar att allt mera bli absolut herrskare öfver det ekonomiska, politiska och
moraliska lifvet hos hela vårt folk. Nåväl, kollektivismen förkunnar att lönarbetet icke är mera
evigt än de äldre former för mänsklig träldom varit, hvilka vi känna som slafveri och
lifegen-skap. Men den vill icke drifva utvecklingen baklänges, tvärtom följa densamma, och i den mån
dessa kolossala kapitalistiska egendomshopningar bildas, hvilka rundt omkring sig förtorka och
döda den lilla, individuella egendomen, så vill den att samhällets besittningstagande skall träda
i stället för kapitalistens.
GÉRAULT-RICHARD.
Började sin bana som arbetare och folksångare, sedan
journalist. Valdes 1893 i Paris till deputerad och
tog liflig del, i kammaren och i Petite République,
i kampanjen mot presidenten Casimir-Périer. Blef
efter Millerand hufvudredaktor för Petite République,
hvilken dock, som alla stora franska tidningar, äges
af en enskild kapitalist. En konflikt med denne
1903 vållade att Jaurès m. fl. lämnade tidningen,
som dock alltjämt fortsättes af Gérault-Richard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
