Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var den engelska bomullsindustrin som här var i sin första
blomstring. Den hade, stödd pä införseln Irån kolonierna i Indien och
Amerika, skjutit upp vid sidan af den gamla engelska ylleindustrin,
hvilken redan från 1400-talet förändrat landets utseende. Det var den
tiden då godsägarne lade beslag på böndernas allmänningar och sedan
på deras åkrar till bete för sina får, då landtfolket i massor jagades från
hus och hem därför att fårafvel var mera gifvande, den tid då det
bevingade ordet blef till: »I detta land äta fåren människorna». Men
resultatet hade motsvarat afsikten. Englands ylletyger klädde hela världen,
och dess ylleindustri sysselsatte direkt bortåt V* af hela dess befolkning,
till ofantlig vinst för den bråkdel af nationen, hvilken som jordägare eller
köpmän tog lejonparten af förtjänsten.
Så länge ullen och bomullen bearbetades som hemindustri, hade
emellertid väfvame det jämförelsevis drägligt. Visserligen blefvo de
grundligt uppskörtade af sina förläggare och uppköpare, köpmännen,
men de hade, som det engelska uttrycket lyder, slagit ned en påle i sitt
fosterlands jord, de bodde på landet — där lefde då 5 mill. af Englands
6l/2 mill. invånare — och kunde med familjens hjälp förtjäna en smula på
den jord de arrenderade. Deras andliga horisont var trång. Väfvaren
var gudfruktig och lät sig nöja, såg upp till lorden-jordägaren som till sin
naturlige herre, politiserade icke, roade sig ibland med ett parti käglor
eller boll och fick sig någon gång ett glas öl på värdshuset, saknade
alla rättigheter och kände intet behof af dem, utan lefde blott för sin
familj, sin väfstol och sin trädgårdstäppa. Och dock var just han, denne
anspråkslöse väfvare, utsedd till redskap för den djupast gående af alla
revolutioner, som skulle förändra världens utseende: den industriella
revolutionen, den materiella grundvalen för hela den nya tiden.
Denna omhvälfning begynte i bomullsindustrin. Den var ingen
produkt af politik eller filosofi, ingen verkan af någon stor mans
framträdande, nej den kom helt stilla af sig själf som en naturlig följd af
produktionsmedlens utveckling. Efterfrågan på bomullstyger steg allt mera,
men väfvame kunde icke få garnet ur spinnames händer; det gick för
långsamt för dessa, en man kunde väfva hvad tre spunno. Väfvaren
kunde få gå om morgnarna långa vägar för att hos fem, sex spinnare
få ihop hvad han behöfde för sitt dagsverke. Här måste en
förändring ske.
Tiden var kommen då människan måste på allvar öka sina naturliga
arbetsredskap — sina lemmar — med konstgjorda, som kunde göra en
del af hennes arbete och på bättre och snabbare sätt. Försök i den
riktningen hade gjorts förut, t. ex. den s. k. bandkvarnen, som en man
i Leipzig uppfann 1579. Men den var ett vildskott, som grep störande
in i sin tids skråhandtverk, och den stackars uppfinnaren fick sin dom
af sin tids rättsmedvetande: han blef dränkt af förbittrade arbetare. Först
nu började samhället känna starkare behof af mekanisk arbetskraft Och
de första maskinerna kommo i bomullsindustrin, dels därför att de där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
