Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var 2 år dog hans mor, och veckobetalningen upphörde. Han
skickades då ut på gatan för att »leka» — d. v. s. bli öfverkörd. Några
månaders »lek» var i regeln nog härtill, hans kamrater dogo
pliktskyldigast, men själf undgick han sitt öde. Han födde sig tillsammans med
’ hundarna af gatans afskräde. Förvuxen, blek och mager motstod han
febern, den enda hyresgäst, som aldrig flyttade från den källare, där han
• sof om natten. Då han var femton år började koleran rasa bland
källarens människoyngel, och en kväll, när han kom hem, fann han hålan
, fylld af lik. Han gick bort och lade sig att sofva utanför en fabriksport.
I daggryningen väcktes han af klockan och befann sig midt inne i en
skara män, kvinnor och barn, som han följde med in. Ingen lade märke
till honom, och då det just behöfdes en pojke för »vaddhålet» —
där skadad bomull bearbetas till- billiga täcken — blef han antagen.
Man döpte honom på stället efter den vara han skulle hjälpa till att
bearbeta: »Djäfvulsvadd».
Denna misshandel af barnen är den svartaste skamfläcken på den
tidens engelska kapitalism. Redan Arkwright hade systematiskt användt
barn i sina fabriker och hade genom att på detta sätt skaffa sig billig
arbetskraft väsentligen anvisat vägen till uppsving för den nya
fabriksindustrin. Man började med fattighusbam, som under namn af
»sockenlärlingar» direkt köptes af fabrikanterna. Den gamla lärlingslagen
före-skref en lärotid af 7 år, och det stod därför i fabrikanternas
kon-trakter med fattigvårdsnämndema att barnen skulle lära ett handtverk.
Men så skedde aldrig, utan det var ren slafhandel som ägde rum:
fattigvården blef kvitt barnen, och fabrikerna fingo billig arbetskraft. I stora
skaror fördes de värnlösa barnen till helt andra delar af landet, där de
under de uslaste förhållanden fingo arbeta i fabrikernas mördande
atmosfär.
Missbruken blefvo så skriande att parlamentet år 1802 antog en
skyddslag för dessa »sockenlärlingar»: de skulle ej få arbeta mer än 12
timmar och få undervisning. Men detta blef en död bokstaf. Det
skamlösaste missbruk af barnarbete bedrefs i allt större utsträckning under
1800-talets första årtionden. Rent ohyggliga detaljerade skildringar
finnas, som visa att många uppsyningsmän på de engelska fabrikertia på
intet sätt stått efter de amerikanska slaffogdarne i omänskligt barbari.
Piskan — ett slags knut med många snärtar — tillgreps vid minsta
anledning, och det kunde förekomma att bödeln spelade på mungiga under
exekutionen för att barnens skrik ej skulle höras. Och klaga tordes de
arma små icke, af fruktan att mista arbete och utkomst.
Vanligen började barnen på fabrikerna vid 7 å 8 års ålder, men
många kommo redan vid 4 å 5 år; ja man har i officiella rapporter från
så sent som 1843 exempel på barn som vid två års ålder satts till
ma-skinknippling! Och vid 7 å 8 år fingo också de barn börja, som användes
nere i grufvoma för att skjuta de löshuggna styckena fram till
hufvudgån-garna eller för att passa vid grufgångsdörrama. Till detta sista an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
