Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafvare sina skarpast träffande anklagelser, på samma gång hans poesi
nu, under samlifvet med hans hustru, hennes syster och Byron i Schweiz
och i Italien, tog sin högsta flykt och klingade ut i de mest förfinade
melodier af naturhänförelse.
År 1819 skref han sin »Sång till Englands män», erinrande dem om
hur de fått så, men andra skördat, hur de smidt vapen, men som andra
svinga, och manande dem att nu smida dem på nytt, men till eget värn.
Och när det beryktade blodbadet på Peterloo-torget i Manchester ägt
rum, där regeringen lät husarer göra chock mot ett fredligt folkmöte,
som kräfde en rösträttsreform, och en mängd obeväpnade män och
kvinnor fallit under de framstormandes sablar, skref Shelley sin berömda
»Anarkins mask», som utvecklar hur makthafvame, hvilka beskylla folket
för att vara anarkister, i verkligheten själfva äro detta, fastän under
lagens, ordningens och religionens mask. Mordet har maskerat sig som
Castlereagh, hvilken rider fram följd af sju blodhundar, hyckleriet
kommer som en annan minister, Sidmouth, med en bibel i handen och
ridande på en krokodil. Det hemska tåget drager fram längs vägen; en
vansinnig flicka — Hoppet — ropar i förtviflan efter det, hennes fader
— Tiden — är gammal och grå af att fåfängt vänta på bättre dagar.
Men »som en upprorstrummas hvirfvel» rullar slutappellen öfver folken:
Såsom lejon resen Eder!
Fylken täta edra leder,
Skaka af hvar kedja då
Som man skakar dagg af strå,
Ni är många — de är få!
Våren 1819 skref Shelley i Rom den dramatiska dikten »Den
befriade Prometheus».
Själfva vår försiktiga »Nordisk Familjebok» betecknar detta
skaldeverk som »en oförlikneligt upphöjd och skön segersång öfver den
ändt-ligen frigjorda människan såsom planetens själfherrskare och förnyare».
Men är det icke ytterst betecknande att af Shelley, om hvilken i samma
artikel (af Eug. Fahlstedt) yttras, att »hans ära öfverglänser allt mera
hans samtida skalders», finnes på svenska nästan intet öfversatt — några
enstaka naturstämningsdikter, spridda på skilda håll, det är det helal
För att ge läsaren åtminstone en antydan af tankeinnehållet i denna
dikt, som ingen af våra vitterlekare funnit lämplig att införlifva med
svensk litteratur, anföra vi här ett litet brottstycke. Sedan kampen slutat
med Jupiters, öfvergudens, fall, gör Timmens ande ett besök på den
befriade jorden:
Jag vandrade där människorna bodde... försporde jag, och ingen som förtryckte;
och se, där såg jag troner utan kungar; och hat och fruktan, hån och själfviskhet
och män där gingo vid hvarandras sida skref icke mer på dessa mänskors pannor
i frid, som andar göra; intet smicker i djupa fåror helvetsportens inskrift:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
