Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hört socialismens förtrupp.» Hvad Shelley besjöng i sina dikter var, som
han själf sade, »illusioner — som icke voro några illusioner».
Gå vi från de störste till tidens folkliga diktning, så återspeglas
äfven där proletariatets nöd och frihetslängtan. Vi nämna blott en af
dessa skalder, Thomas Hood.
Han var född 1799 i London, var först köpman, så gravör, men
måste lämna detta yrke på grund af sin klena hälsa, böijade så skrifva
i tidskrifter och offentliggjorde julen 1843 i »Punch» sin »Sång om
skjortan» — ett nödrop från en hel klass, som gömd och glömd lefde
i den bittraste fattigdom. Det fanns ensamt i London 35,000 kvinnor,
de flesta helt unga, som lefde af sömnad. Genom ansträngdt arbete
från första morgongryning till sent på kvällen kunde de i medeltal
förtjäna 4 pence (30 öre); ofta voro de totalt utan arbete, men dessemellan
måste de under säsongen, då de förnäma damerna skulle ha en toalett
hastigt färdig till någon fest, arbeta ända till 30 timmar i sträck på en
öfverfylld syatelier, i förskämd luft, med kaffe och portvin för att
stimulera krafterna. — Till jämförelse med linnesömmerskornas 30 öre om
dagen kan nämnas att ärkebiskopen af Canterbury vid samma tid hade
en årslön på 260,000 kr.
Om dessa handlar »Sömmerskans sång», som den heter i Th. Lindhs
öfversättning, »Linnesången», som Edv. Fredin tolkat den. Vi anföra
den sistnämndes:
Med hand som var mager och trött, Söm och fållar och band,
med öga blodsprängdt och matt, band och fållar och söm –-
i lappade trasor skyld tills jag vid knapparna somnar in
vid sömnaden lutad hon satt –– och syr dem fast i min dröm.
Stick! Stick! Stick!
Kammarn var smutsig och trång... O, du, som en syster har,
och med darrande stämma i svält och nöd en mor eller älskadt vif,
sjöng hon sin »linnesång»: det är icke linne de slita ut
men lefvande mänskolif!
»Sy –- sy –- sy Stick! Stick! Stick!
vid väckande hanegäll! Kammarn är smutsig och trång –-
Och sy –- sy –- sy Jag linne sömmar med dubbel tråd
llngt in i stjärnklar kväll! och svepning på samma gång.
O, bättre att vara slaf
hos turken pä hednisk strand, Men döden –- skrämmer han mig,
där kvinnorna sofva bort sin själ, det spöket med köttlösa ben?
än träla i kristet land! Jag liknar ju nära nog
hans skepelse alls ren!
Sy –- *y –- sy Jag liknar hans skräckgestalt –-
tills pannan dryper a! svett! och borta är kraft och mod.
Sy –- sy –- sy 0 Gud, att bröd skall vara så dyrt
tills ögat blir svidande hett! och så billigt kött och blod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
