Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växte han upp till en man, som kunde stä ut med rastlöst arbete och
mångahanda vedervärdigheter och ända in i det sista, vid hög ålder,
bevarade ungdomens eld.
Hans ovanliga begåfning framträdde redan i skolan, där han från
7 års ålder sattes till Hjälpare åt kamrater och på sina fristunder slukade
alla böcker han kom öfver. Redan vid 9 år fick han emellertid gå öfver
till en handelsskola, men fortsatte ifrigt att vid sidan studera på egen
hand. Snart fäste sig också hans vakna uppmärksamhet vid den klyfta,
som gapade mellan den officiella moralen och det system af bedrägeri,
som florerade inom handeln. Han började undra om detta kunde bero
på eviga naturlagar eller icke snarare på förvända samhällsinrättningar,
hvilka alltså kunde reformeras.
En kort tid blef han så handelsbiträde i London, men fick snart en
annan plats i Manchester, bomullsfabrikationens centrum. Här stod han
första gången inför den nya storindustrin med dess larm och susande
iart, här såg han den kasta sina gyllene skatter i skötet på de få, medan
den med jämskodd häl söndertrampade de många eller slungade defn
ut i eländets ocean. Var det då verkligen nödvändigt att de många
skulle gå under för att några få skulle kunna sitta öfverst på Fortunas
hjul?
Med fasa såg den unge Owen storindustrins förhärjande följder,
men han var ingalunda blind för dess förmåga att öka produktionen.
Skulle man då icke kunna vinna denna fördel utan att få massfattigdom
i släptåg? Owen satte sig noga in i hur bomullstygerna tillverkades;
han ämnade bli bomullsfabrikant Efter några misslyckade försök fick
han 1791 anställning som teknisk chef på en stor fabrik.
Här införde Owen ordning och reda, skaffade bättre maskiner och
fick inom kort sin fabrik ansedd som den, hvilken kunde leverera det
finaste gam i England — och samtidigt kunde han bjuda arbetarne
skaplig lön och god behandling.
Ett år därefter finna vi emellertid Owen börja som »sin egen» med
ett nytt spinneri i Manchester. Företaget gick bra, och Owen var inom
kort en förmögen man, hvilken de öfriga fabrikanterna beundrade för
hans affärsduglighet — på samma gång de gjorde sig lustiga öfver hans
»egenheter»: tänk, han hade ingen smak för kollegernas nöjen, utan
sökte upp män som skalden Coleridge, kemisten Dalton samt ångbåtens
uppfinnare Fulton; denne senare fick af Owen betydliga pänningsummor
till sina experimenter.
År’ 1800 blef en vändpunkt i Owens lif. Han öfvertager nämligen
då ledningen af New Lanarks bomullsspinneri i Skottland, som han efter
hand omdanar till ett samhälle i smått där det stora samhället kunde
iå se lifslefvande bevis för att Owens reformtankar både voro sunda och
genomförbara.
Fabriken i New Lanark hade anlagts 1784 af en mr Dale, hvilkens
dotter Owen gifte sig med, och spinnmaskinens uppfinnare Arkwright
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
