Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sände den 80-årige agitatorn en mängd flygskrifter på engelska, franska
och tyska, hvari han inskärper behofvet af uppfostran i »förnuftets system»
och förutsäger den eviga fredens rike. Ännu senare, bruten af
ålderdomssvaghet, blef den gamle förkämpen för filosofisk materialism —
spiritist, han hade nu långa samtal med gamla testamentets profeter, med
Shelley och Byron, men i synnerhet med sin beskyddare i unga dagar,
hertigen af Kent. Det var en mrs Hayden, ett bekant spiritistiskt
medium, som förde den 85-årige gamle in på denna afväg. Hon afslöjades
kort därefter som bedragerska, men Owen fortsatte likafullt att tro på
sina andar.
Ännu 1857 sökte Owen få till stånd en slags reformators-kongress
i London, fast utan framgång. Kort därpå infann han sig på ett möte,
som en del förnämt folk ställt till, där de skulle på ett passande sätt
resonnera om hur man skulle kunna hindra att »de fattigas barn så tidigt
togos ur skolan». Om det fanns i England någon som hade rätt att
tala med auktoritet om uppfostringsfrågor, så var det väl reformatora
från New Lanark, barnasylernas grundläggare, en af den modäma
folkskolans fäder. Ärevördig genom sitt långa lifs arbete trädde den
hvithårige 86-åringen in bland de förnäma filantropema. De stirrade på
honom som på ett spöke. »Och hur förvånad blef jag icke», berättar
Owen själf, »då sekreteraren förklarade att jag icke kunde få ordet utan
att ställa något ändringsförslag. Jag framlade då ett sådant, nämligen
om införande af det uppfostringssystem för fattiga barn, som jag med
så erkänd framgång genomfört i New Lanark. Men nu hette det att
detta icke var något ändringsförslag, utan ett nytt ämne, som därför icke
kunde upptagas till behandling. Jag insåg då att det var med afsikt
och system man nekade mig ordet.» En intetsägande resolution
antogs, mötet förklarades afslutadt, och de ädla barnavännerna skyndade
på dörren.
Sista gången Owen uppträdde offentligen var i okt. 1858. Trots
sina vänners råd reste han enkom till Liverpool för att deltaga i en
»samhällsvetenskaplig» kongress därstädes. Fastän klen och trött lät
lian föra. sig upp på talarstolen, där publiken halft mot sin vilja drefs
att i beundran hylla den oböjlige profeten för »de bättre tider, som
komma». Under ljudlös tystnad började han tala. Han ville ännu en
gång inpränta att för att utrota eländet måste människomas yttre
förhållanden förändras från grunden, ty det är den sociala miljön som danar
karaktären ... Men innan han hunnit fullborda meningen, sveko honom
krafterna, han sjönk ihop och fördes halft afsvimmad till hotellet. När han
vaknade ur domningen frågade han hvad han sagt. Man berättade dei
»Godt, det var just det jag ville säga», svarade han, och slumrade
åter in.
1 14 dagar låg han nu till sängs. Då greps han af längtan att än
en gång återse sin födelsebygd. Han kom till Newtown, men där voro
alla han frågade efter döda för 30 å 40 år sedan. Han gick omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
