Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domarne ansågo sig tydligen handla i statens intresse då de
förhindrade arbetames sammanslutningar och därigenom hjälpte till att trycka
ned lönerna. Visserligen förbjöd lagen också föreningar af arbetsgifvare,
men äfven om detta strängt upprätthållits hade ändå den faktiska
orättvisan stått kvar, att en enda arbetsgifvare under det nya industriella
systemet vägde upp hundratals arbetare, hvadan föreningsrättens
upphäfvande icke alls drabbade honom med samma tyngd som hans arbetare.
Men för Öfrigt tillämpades alls icke förbudet mot arbetsgifvame. Så
bildade t. ex. knifsmedsmästame i Sheffield år 1814 öppet en förening,
hvars hufvudstadgande var att ingen fabrikant fick betala öfver en viss
lön. Men ingen åtalade dem för detta, och öfver hufvud är intet
enda fall bekant, då arbetsgifvare straffats för öfverträdelse af dessa
»Combination Laws», hvilka hårdt drabbade tusentals arbetare.
Allra sämst ställda synas vid denna tid kolgrufvearbetame ha varit
Dessa undeijordiska arbetare voro bundna med årskontrakt och
utsugna af ett oblygt trucksystem. Förtviflan dref dem ofta till häftiga
strejker, som kväfdes med vapenmakt En stor strejk 1810 leddes af ett
hemligt sällskap, som med högtidlig ed förpliktade sina medlemmar till
obrottslig sammanhållning vid äfventyr att få hjärtat genomborradt eller
magen uppristad.
Men midt under denna förtryckets och tyranniets period växer
sam-känslan mellan lönarbetame sig oöfvervinneligt stark. I åtskilliga yrken,
hvilkas medlemmar brukade vandra från ort till ort för att söka arbete,
funnos t. o. m. hemliga förbund, hvilka voro förgrenade öfver hela
landet och hollo årsmöten af ombud. I striderna understödde ofta
yrkena hvarandra. Klasskampens nödvändighet begynte skymta fram för
arbetame, och det är intressant att se med hvilken naiv förvåning
storborgarklassen märkte denna vaknande solidaritet. Domarne såväl som
fabrikanter, hvilka hördes som vittnen, anföra gång på gång exempel
på hur arbetare af olika fack hjälpt hvarandra och tolka detta som bevis
på att det måste existera en vidt utbredd »sammansvärjning» mot de
besittande klasserna. Att skräddame i London tilläto sig att sända
pän-gar till väfvame i Glasgow, eller att guldsmederna hjälpte repslagame,
det stod för bourgeoisin denna tid som hårresande illgärningar!
Ehuru föreningsrättens undertryckelse för arbetame måste ha kännts
som en ytterligare orättfärdighet till alla de andra, för hvilka de voro
utsatta, uppstod dock icke någon klar folkrörelse i syfte af dess
återinförande, såsom fallet skulle ha blifvit om i våra dagar något liknande
försökts. Man måste erinra sig att för denna tids frihetsvänner, i
England som i Frankrike, individens formella rörelsefrihet var allt; vi
minnas att den franska revolutionens män genomförde det strängaste förbud
mot fackföreningar! Deras engelska meningsfränder, en Burdett, en Hunt
o. a., tänkte ungefär på samma sätt. Det var icke någon af demokratins
ledare utan en helt annan slags man som nu trädde upp som förkämpe
för fackföreningarnas rätt att existera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
