- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 1. Frankrike, England /
451

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klart socialistiska formeln om
produktionsmedlens socialisering, och 1894 i Norwich förklaras
denna uppgift vara »en lifsfråga för den
brittiska industrins framtid». Beslutet fattades med
219 röster mot 61, den parlamentariska
kommittén fick uttryckligt åläggande att verka
därför, och John Bums, som valdes in i denna
med högsta röstetal, grep vid kongressens
af-slutning ordförandeklockan och yttrade de
berömda orden: »Med denna stormklocka ringer
jag de gamla traditionerna ut och de nya in i
den engelska arbetarrörelsen!»

Denna seger var dock i verkligheten icke
så afgörande som den kunde se ut.
Representationen på fackföreningskongressema var
er-kändt bristfällig, och häraf begagnade sig den
»gamla» riktningen till ett slags statskupp. Man
dref igenom dels att endast aktiva
fackföreningsmän kunde väljas till ombud, dels att
röstning för framtiden skulle ske med 1 röst för

1,000 medlemmar. Den förra ändringen uteslöt
flera af socialismens bästa krafter, bl. a. John
Bums själf, från kommande kongresser; den
andra tillförsäkrade de stora konservativa
föreningarna det afgörande ordet — grufarbetarne
med 33 ombud fingo 166 röster,
maskinarbe-tames 7 ombud 77 röster o. s. v. Resultatet blef att den
konservativa riktningen på nytt kom i flertal, och den nye ordföranden i den
parlamentariska kommittén, Holmes, fick tillfälle att uttala sin glädje öfver
att fackföreningskongressen blifvit »respektabel» igen liksom i gamla
dagar.

Återgången efter det starka uppsvinget var påtaglig. »S. D. F.»
kunde efter sin hela läggning icke leda och sammanhålla den rörelse
den väckt; den stötte bort Bums, den stötte bort det ännu halfliberala
fackföreningsfolket. Följden blef en schism inom S. D. F. Keir Hardie
och Tom Mann fordrade en taktik, närmare anpassad efter Englands
förhållanden, och bildade 1893 på ett möte i Bradford Independent Labour
Party (I. L. P.), »det oberoende arbetarpartiet». Meningen var att visa
hur praktisk politik skulle drifvas af socialister, men bland
fackföreningarnas breda massor var stämningen i början icke stort bättre gent emot
de »oberoende» än emot de socialister, som dref vo sin agitation med
de internationella marxistiska satserna. Vid parlamentsvalen 1895
uppställde I. L. P. 28 kandidater, men lyckades icke få en enda vald; Keir
Hardie förlorade sin plats, och Bums behöll sin väsentligen i följd af de
liberalas understöd. Själfva det engelska valsystemet, hvilket (liksom det

BEN TILLETT.
i S6o—.

Född i Bristol af irländsk
moder, växte upp p& gatan,
utan ordentlig skolg&ng, var
så till sjös i 5 Sr, blef därpä
tunnbindare i London och
stiftade en förening bland
pack-huskarlarne, där han arbetade.
Trädde fram 1889 som en af
den stora dockstrejkens
organisatörer, blef sedan sekr. i
Dockarbetarnes fackförbund
och vald till medlem af Lon*
dons grefskapsräd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/1/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free