Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned. Småstats-splittringen stod kvar, vidmakthållen af franskt
maktbegär och käjserlig tysk-österrikisk maktlöshet Alla dessa inre
gränsmurar, alla dessa olikheter i lagstiftning, alla skråförordningar, som
pedantiskt upprätthöllos, alla dessa utsugande och despotiska småstatshof
förlamade den materiella utvecklingen. Men en ny tids ande sväfvade dock
äfven här öfver vattnen, fast förhållandena i så mycket voro efterblifna
och medeltidsmässiga. I tankens värld, ohämmade af en kälkborgaraktig
omgifnings skrankor och band, gjorde Tysklands bästa hufvuden den
revolution, som de stora grannstaterna gjorde i lefvande lifvet. Den
tyska filosofin kom med sin betydelsefulla insats till det europeiska
kul-turlifvet, betydelsefull icke minst för den modäma socialismens
tillblif-velse. Man kan fastmer säga att denna har sina rötter i tre
samverkande makter, hvar och en härstammande från ett europeiskt hufvudland:
England gaf först den industriella basen, Frankrike gaf sin revolution
och Tyskland sin filosofi.
Innan vi något betrakta denna sistnämnda skola vi emellertid gifva
en kort öfverblick af situationen i Tyskland under 1800-talets första tid.
När franska revolutionens härar först nådde Tyskland, hälsades de
flerstädes som befriare från inhemska ok, hvilka blifvit rent olidliga. Och
äfven senare, när Napoleon i Tyskland styrde och ställde med folk och
länder efter behag, slog ihop dem till splitter nya statsbildningar eller
införlifvade de västra delarna af landet direkt med Frankrike, kändes
hans herravälde ingalunda enbart som ett brutalt godtycke. Särskildt
Rhentraktemas snabba materiella utveckling, som gjorde att de fram emot
århundradets midt voro demokratins fasta stöd i Tyskland, kan till stor
del föras tillbaka till det franska väldet, som sopade undan alla murknade
skrankor och införde Code Napoléon som den enhetliga normen för
tidens borgerliga rättsordning.
Napoleon uppkallade ju dock emot sig under fortgången af sin
sagolika bana icke blott det förflutnas alla makter, utan i allt större grad
äfven lifskraftiga och framtidsberättigade sträfvanden. I »folkdrabbningen»
vid Leipzig 1813 gick hans ställning som Europas behärskare öfver ända,
och hans försök att sedan åtminstone rädda sitt välde i Frankrike blef
också obevekligt omintetgjordt. Medan han fördes bort att invänta döden
på S:t Helena, böljade de segrande allierade makterna arbetet på att till
det yttre som i det inre återställa Europa i det tillstånd, som rådt före
revolutionens och Napoleon-krigens omstörtningar.
Det tyska folket och särskildt dess ungdom, som lifligare kände
ne-san och tyngden af det franska förtrycket än den mindes eländet förut,
hade till största delen med hänförelse tagit del i kampen mot Napoleon
och villigt offrat lif och gods för fosterlandets befrielse. Man hade också
från furstames sida ej sparat på fagra löften. De värsta reaktionärer
voro ifriga att beteckna kriget som ett frihetskrig. Kungen af Preussen
utfärdade 1813 en proklamation, hvari uttryckligen lofvades »frihet och
rätt för alla stånd att ha sin röst med i statens angelägenheter». Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
