Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos hvilka dock allt emellanåt en bestämd klassinstinkt framträdde.
Gesällvandringarna, som hörde med i det gamla skråsystemet, gjorde också
sitt till för att sporra klasskänslan. I Schweiz, England och Frankrike
sågo de tyska vandringsmännen mera utvecklade förhållanden och fingo
blicken öppen för att mycket hemma var föråldradt och ohållbart. Denna
ständiga inströmning af friare åsikter blef ej utan sin verkan.
Det var endast i Rhenprovinsema skråväsendet hade afskaffats, på
samma gång som den öfriga feodalismen. I hela Syd-Tyskland, och
äfven i det relativt starkt industriella Sachsen, stod man ännu på
skråmässig ståndpunkt. Och småborgarens politiska ideal bestämmes, som
alla andra klassers, ytterst af hans ekonomiska förhållanden. Han ville
nog ha republik, men en lugn och fredlig idyllisk sådan, en liten
republik af borgare och bönder, utan skarpa motsatser, hvarken mycket rika
eller mycket fattiga, idel medelklass och medelmåtta. Han behöfde inga
furstar med dyr civillista, ingen adel, ingen stående här och hälst inga
skatter — men å andra sidan ville han häller icke ha något aktivt
ingripande i utvecklingen, ingen utrikespolitik, ingen storindustri, inga
järnvägar, ingen världshandel. Om det varit möjligt att splittra sönder
Tyskland i en mängd dylika lilleput-republiker, så hade nog en mängd tyskar
fått vegetera fram ett relativt lyckligt lif, men nationen skulle ha utplånats
från deras antal, som bestämma mänsklighetens fortgående utveckling.
Men det hände annorlunda. Icke skråväsendet, utan
storkapitalismen satte hvad tiden gick allt mer sin prägel på Tyskland. Trots alla
sköflingar hade i de gamla handelsstäderna bevarats ej så oansenliga
rester af förmögenhet, och efter hand som bönderna förvandlades till
proletariat kunde denna börja vara verksam som kapital, ynglande af sig
alltjämt nytt kapital på underbetaldt arbete. En för Tyskland säregen
form af handelskapital var det som en del af dess furstar samlade
genom att, ännu mot slutet af 1700-talet, sälja bort ett antal af sina kära
undersåtar på vissa år som soldater. I Tyskland som öfverallt har
kapitalet visst icke framträdt som frukt af någon flit- och sparsamhetsidyll,
nej, det klibbar blod, elände och skam vid dess första anor.
Som helhet stod emellertid vid 1800-talets böijan den tyska
kapitalismen långt efter den engelska och franska i utveckling. Dess
hufvudsakliga vapen på världsmarknaden var hungerlöner; den hvilade ännu
väsentligen på hemindustri. Särskildt på landsbygden, där ingen
skråorganisation skyddade arbetskraften, och där jorden icke var bördig nog
att låta befolkningen lefva enbart af jordbruket, fann kapitalet utmärkta
förutsättningar för att skapa hemindustriellt elände.
I östra Tyskland voro Schlesien och Sachsen härdar för denna form
af kapitalism. I Schlesien väfdes linne, sedan gammalt en stor
utförselprodukt, men linneväfvarnes arbetsvilkor voro ytterst usla. De måste
betala till godsägame för rätten att drifva sitt handtverk på deras jord, och
de måste köpa allt gam, som spanns af linet på godsherrens gård.
Däremot måste de sälja sin färdiga linneväf till det pris, som uppköpame
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
