Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett stycke af en äkta skaldenatur. I Heines och Freiligraths
revolutionära poesi har Marx satt djupa spår, och där han stundom fäller
estetiska omdömen äro dessa af en slående finhet. Allra minst lät han
allt passera bara för tendensens skull. När Sallet dog, tog han i
»Rheinische Zeitung» hans försvar mot hel- och half-ortodoxer; men
det då så uppburna »Lekmannaevangeliet» affärdade han med omdömet:
»Hvilket bizarrt infall att vilja behandla teologiska kontroverser i poesir
Det är som om en kompositör ville sätta dogmatik i musik».
Som nämndt kom Marx, blott 17 år gammal, till universitetet, först
i Bonn och sedan i Berlin. Enligt faderns önskan studerade han
juridik, men efter egen smak historia och filosofi. Genom hela sin anläggning
var han förutbestämd att bli Hegelian, ty Hegelianismens dialektiska metod
låg helt för hans röst; dess dimmiga begrepps-byggnad däremot gjorde
han sig snart kvitt genom reella historiska studier. Han hade en
omätt-lig kunskapstörst och en aldrig hvilande själfkritik. Hans vänner redan
från denna tid klaga öfver hans ständiga nattvakande, som bidrog att
småningom undergräfva hans järnhälsa. Men han använde icke denna
outtröttliga flit på hårklyfverier, om han också ibland i ungdomligt
öfver-dåd rasslade en smula för rasslandets egen skull med sina skarpa vapen.
I ett bref tilll Feuerbach skildrar Ruge den unge Marx sålunda:
»Han läser mycket; han arbetar med ovanlig intensitet och har en
kritisk talang, hvars dialektik ibland urartar till öfvermod, men han gör
ingenting färdigt, han bryter ständigt utaf och störtar sig på nytt ut i
ett ändlöst haf af böcker. 1 sin vetenskapliga anläggning tillhör han
helt den tyska världen, men i och genom sitt revolutionära sätt att tänka
är han därifrån utesluten.» Detta porträtt är hvarken smickradt eller
van-ställdt. Marx hade ett Faust-aktigt forskningsbegär, men han ville också
bringa det lefvande lifvet in i vetenskapen.
År 1841 tog Marx sin doktorsgrad med en afhandling om Epikuros’
filosofi. Hans mening var att slå sig ned i Bonn som docent i filosofi,
men den preussiska regeringens inskridande mot forskningens frihet
bestämde annorlunda. Hans vän Bruno Bauers öde var en tydlig varning;
reaktionen dref därigenom själf en sådan fiende som Marx direkt ut i
den aktiva kampen.
Hur denna kamp nu förde Marx allt längre till insikt om
samhälls-lifvets rätta sammanhang, ryckte bort från hans ögon den ena slöjan af
förutfattade meningar efter den andra och tvang honom att allt djupare
tränga in i lifvets reella verklighet — hela denna utvecklingsgång
återspeglas ganska klart i hans tidigaste författarskap. Det var icke något
journalistiskt paradoxmakeri som förde honom till att första gången slunga
ut satsen, att samhällets ekonomiska byggnad är bestämmande för dess
andliga struktur. Nej, själfva kampens nödvändiga konsekvenser trängde
honom — som vi redan sett — med makt in på området för dessa
materiella intressestrider, hvilka han från början efter sin Hegelianska syn
på tingen ägnat endast en flyktig uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
