Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omtalade skäl kriget lamt, octi kungen
slöt på hösten under kung Oskar I:s
be-medling ett vapenstillestånd i Malmö,
som alls icke uppfyllde de tyska
kraf-ven. Frankfurtförsamlingen vägrade den
5 sept. att godkänna detta, men sedan
några liberala professorer förgäfves sökt
bilda en regering på det programmet,
löstes krisen genom att
nationalförsamlingen den 16 sept. uppref sitt förra
beslut och godkände Malmö-fördraget.
Befolkningen i och kring Frankfurt
reste sig med vapen i hand mot detta
förräderi, fordrande att församlingens
ven-ster skulle proklamera sig som konvent
och fullfölja revolutionen. Men blott
enstaka röster höjdes härför, och Robert
Blum afrådde — ett missgrepp som han
två månader senare skulle med sin tragiska död försona. Skarorna
skingrades lätt af kungliga trupper. Det var efter detta Struve gjorde sitt
misslyckade resningsförsök i Baden. Men nationalförsamlingen i
Frankfurt var efter dessa händelser dömd till betydelselöshet, beroende som
den var af bajonetter, hvilka lydde icke den, utan de tyska furstame.
Den stora händelse, som kastade sin skugga öfver hela det tyska
virrvarret och redan beseglat den tyska revolutionens öde, var krossandet
af Paris’ proletariat i de blodiga juni-dagarna. September i Frankfurt
var den första reflexen: bourgeoisin kunde politiskt ej hålla stånd mot
det förflutnas makter, sedan den hjälpt till att slå ned arbetame. Så
följde i Wien oktober, och i Berlin november, nya ekon af samma
huf-vudbatalj i den europeiska klasskampen.
Innan man i Berlin hann dit hade förebuden hopat sig. Redan i
juli var militärväldet fräckt nog att sätta i gång ett formligt blodbad
mot själfva »borgarvämet». Dess nye kommendant, en gaipmal knekt
v. Schweidnitz, hvilken förut utmärkt sig mot de schlesiska väfvame,
förbjöd af ren militär öfversittarnyck >borgarvämet» att begagna
trummor. För detta fick han en hvisselkonsert, »borgarvämet» ryckte
pliktskyldigast ut för att skydda sin chef, men han hade redan tillkallat
trupper, som mottogo den anländande kälkborgerligheten med en
ge-värssalfva. Effekten blef 14 döda och 32 sårade.
Nu märkte t. o. m. nationalförsamlingen i Berlin ett ögonblick faran
och fordrade, ehuru med ytterst knappt flertal, vissa garantier för att
hären skulle erkänna sakernas nya ordning. Själfklart stannade beslutet
på papperet. När så efter vapenstilleståndet i Malmö man kunde vänta
nya truppmassor till Berlin, gjordes en förnyad framställning i samma
riktning. Hansemann blygdes icke att hota med kontrarevolution och
ÄRKEHERTIG JOHAN AF
ÖSTERRIKE.
1782—1859.
Kallad 1848 af Frankfurt-parlamentet
till tysk »riksföreståndare» — snart
riktigare benämnd »riksförsumparen *.
Förstod aldrig den tyska revolutionens
innebörd och dök ned i intet med
reaktionens triumf öfver folkrörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
