Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad slutligen vidkommer den del af arbetarklassen, som ännu öfver
hufvud vaknat till politiskt lif, var det påtagligt att den skulle ställa sig
allt mera utprägladt revolutionär, ju mera bourgeoisin under 1848 års
fortgång sackade åt höger. Detta gällde framför allt de stora
industri-centrerna, Berlin och Köln. Berlins arbetare hade ju den 18 mars
tillkämpat sig segern, men ej kunnat behålla nämnvärdt af dess frukter.
* Oklarheten var också bland dem själfva mycket stor, både om mål och
medel. Likafullt lärde de af sina egna missgrepp. Ett massmöte den
26 mars hade löpt ut i virrvarr; man fann då behofvet af förberedande
diskussion och organisation, och den 19 april bildades en
»centralkommitté för arbetare» med typografen Bom och guldsmeden Bisky som
ledare. Vid deras sida framträdde genast från böljan en 19-årig student
Schlöffel, som trakasserats bort från universiteten och nu i häftiga
flygblad manade arbetame till kamp mot kapitalet
Det var Schlöffel som dref på till demonstrationen den 20 april,
från hvilken Bom och Bisky energiskt afrådde, då de icke ville lägga
blod mellan massorna och »borgarvämeh, hvilket blott kunde ha gagnat
reaktionens spel. Demonstrationen misslyckades också totalt, som vi
förut omtalat; Schlöffel häktades och dömdes till 6 månaders fästning.
Den unge entusiasten följdes af de varmaste sympatier, men hans roll
i den berlinska revolutionen var härmed utspelad.
Motsättningen mellan Born, den lugnt dömande arbetaren, som i
Bruxelles och Paris tillhört kommunistförbundet, och ideologen Schlöffel
var på sitt sätt typisk för hela situationen. Bom dref framför allt på
till massornas organisation, och han afvisade därvid kraftigt å ena sidan
de liberala, som ville blanda in arbetsgifvare i arbetarförbunden under
förevändning att ensamt arbetets ledare hade nog öfverblick att se
marknadens behof, samt å den andra anhängarne af. skråväsendet och likaså
iframe för de Proudhon’ska »folkbanks»-utopiema. I sin tidning, »Folket
och förbrödringen», som var organ för centralkommittén, fullföljde han
programmet att »dels stödja bourgeoisin mot medeltidsmakterna, dels
småhandtverkare och arbetare mot kapital och frikonkurrens samt alltid
gå främst för att tillkämpa folket rättigheter, som hastigare kunde föra
det till social frihet och oberoende existens». Han ställde sig i sitt blad
sympatiskt till den samtidigt börjande »Neue Rheinische Zeitung» i Köln,
för hvars »utpräglade hållning namnen på våra vänner Marx, Engels och
Wolff äro en borgen», han försvarade junikämpame i Paris och de
engelska chartisterna, på samma gång han gisslade vissa berlinska
demagogers socialpolitiska svindel.
Till den 23 aug. hade Bom och hans vänner lyckats få tillsammans
en arbetarkongress i Berlin; 40 ombud företrädde 35 arbetarföreningar
från ett flertal större tyska städer. Man diskuterade en mängd sociala
frågor, som berörde arbetarklassen: rätt till arbete, statsunderstöd åt
pro-duktionsföreningar, arbetstidens förkortning, skatte- och skolväsen ra. m.,
fordrade inkallandet till Frankfurt af ett enkom arbetarparlament samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
