Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de yngre (utom Liebknecht och
Schramm) och började som
»handlingens män» — i motsats till
»litteratörerna» Marx och Engels
— sina försök att »göra»
revolution. Schismen var så häftig att
det t. o. m. kom till en duell på
pistoler mellanWillich och Schramm.
»Arbetarbildnings-föreningen» i
London följde Willich, och flera
filialer bildades af den nya
riktningen, men medlemmames
kvalitet var ganska skiftande. I
verkligheten kunde ju icke heller dessa
»revolutionärer» göra stort annat
än genom bloddrypande fraser i
sina bref kompromettera
adressaterna för den händelse brefven
föllo i polisens händer. Ett försök
att påverka den preussiska armén
genom ett hemligt upprop till
of-ficerame blef naturligtvis genast
framdraget i den reaktionära
pressen. Efterhand insmögo sig
spioner här och hvar i organisationen, regeringarna i de olika länderna
in-skredo mot »de sammansvuma», och slutet blef att Willichs organisation
kan räknas som upplöst från början af 1853.
Den andra gruppen, hvars centralstyrelse förlagts till Köln, men
hvars faktiska ledare alltjämt var Marx i London, hade kort förut delat
samma öde. En af förbundets agitatorer, skräddargesällen Nothjung,
blef i maj 1851 tillfälligtvis anhållen i Leipzig på grund af bristande pass.
Polisen fann hos honom »Det kommunistiska manifestet», stadgar samt
en del bref och adresser. Detta ledde till upptäckt af den hemliga
centralstyrelsen i Köln, och nu följde den beryktade kommunistprocessen i
Köln mot elfva förbundsmedlemmar, hvilka häktades och anklagades för
högförräderi. De voro de tre läkame Daniels, Jacoby och Klein, jur. d:r
Becker (den s. k. »röde Becker»), skräddargesällerna Nothjung och
Lessner, tobaksarbetaren Röser, handelsbiträdena Ehrhard och Reiff,
ke-mikem Otto och skriftställaren Heinrich Bürgers. Den tolfte, diktaren
Freiligrath, hade i tid lyckats undkomma till London.
Preussiska regeringen gjorde sitt bästa att blåsa upp saken till en
oerhörd samhällsfara, som lyckligen afvärjts. Det såg dock ut att gå på
sned. »Det kommunistiska manifestet» vittnade ju själf solklart att här
icke kunde vara fråga om någon »sammansvärjning», utan blott om ett
låt vara hemligt propagandasällskap. Nu måste polisspionerna fram
WILHELM LIEBKNEECHT
som 23-årig »revolutionens soldat» i Baden
1849.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
