Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
särskilda intressen att inom oppositionen tillvarataga! Detta föredrag
är det berömda »Arbetarprogram», där Lassalle utvecklar »det särskilda
sambandet mellan den nuvarande historiska perioden och
arbetarstån-dets idé».
Han börjar med en historisk öfversikt, som rör sig i samma linier
som det Kommunistiska manifestet, men är fullt själfständigt
genomtänkt. Industrins utveckling och kapitalhopningen upplöste medeltidens
samhälle, som hvilade på jordbesittning. Revolutionen låg redan i
samhällets inre, innan den bröt synlig ut i Frankrike.
»Så är f. ö. fallet med alla revolutioner. Sådana kunna aldrig göras; man kan endast
gifva en revolution, som redan inträdt i ett samhälles faktiska förhållanden, yttre rättsligt
erkännande och genomföra den konsekvent. Att vilja göra en revolution är en dårskap hos omogna
människor, som icke ha en aning om historiens lagar. Men just därför är det lika omoget och
barnsligt att vilja trycka tillbaka en revolution, som redan ägt rum i samhällets inälfvor.»
Spinnmaskinen, som sprängde de medeltida skråna och förberedde
den fria konkurrensen, var redan den lefvande revolutionen.
I den stora franska revolutionen vann så tredje ståndet den rättsliga
ställning, som svarade mot dess faktiska makt. Det trädde upp i hela
folkets namn, men dess besittande del skilde sig snart ut och gjorde
kapitalet — alldeles som förr jordbesittningen! — till den härskande
principen för alla samhälleliga inrättningar. Valrätten knöts vid en
cen-sus, de indirekta skatterna utvecklades oerhördt, och fattigdomen straffades
hårdare än någonsin med social ringaktning.
Men denna historiska period är i verkligheten redan förbi, fast det
inte ser så ut. Februarirevolutionen 1848 var den första
morgonrodna-den till en ny tid: den förde en arbetare in i regeringen, förklarade det
för statens uppgift att förbättra den arbetande klassens ställning och
proklamerade den allmänna, lika och direkta rösträtten, utan hänsyn till
förmögenhet. Det är det fjärde ståndet som härmed träder fram, och
nu vill det göra sin princip till den härskande i samhället. Men då det
är det yttersta och helt oprivilegierade kan intet annat resa sig bakom
detsamma; dess sak blir hela mänsklighetens, dess herravälde allas
herravälde. »I den meningen är en appell till arbetarklassens idé icke ett
fältrop, som skiljer samhällsklasserna, utan ett rop om försoning och
förening, och som genom sitt innehåll skall förblifva ett kärlekens rop
t. o. m. då det ljuder som ett folkets stridsrop.»
Lassalle utvecklar vidare det sedliga innehållet i denna
arbetarstån-dets idé. De högre klasserna drifvas att försvara privilegier, »ni äro
däremot i det lyckliga läge att hvad som bildar edert verkliga personliga
intresse sammanfaller med historiens pulsslag och den sedliga
utvecklingens lifsprincip». Härmed sammanhänger också på det närmaste, att
medan bourgeoisin lägger an på att garantera hvarje enskild oinskränkt
själfhäfdelse, så går arbetarståndets idé ut på att detta icke är nog, utan
leder till att de starkare förtrycka de svagare, hvarför härtill måste komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
