Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvål eller snygga kläder, inte saknade arbetaren före uppfinningen af boktryckarkonsten att icke
ha en god bok att läsa i. Om de nödvändiga lifsvillkoren höjt sig och Ni icke kunna få dessa
tillfredsställda, så ha därmed för Er tillkommit nya, förut okända försakelser och lidanden.
Mot den järnhårda lönelagen stå konsumtionsföreningarna maktlösa.
Så länge de icke äro allmänna, bereda de sina medlemmar en viss
fördel; bli de allmänna, så sjunker lönen med de billigare
lefnadskostna-derna — och fördelen är borta. Sådant trampkvarnsarbete äro arbetame
icke hjälpta med. Hvad det gäller är att göra arbetarklassen till sin egen
arbetsgifvare, då först faller den järnhårda lönelagen bort. Det är den
enda förbättring af arbetames läge, som icke skall visa sig vara en
illusion. Men nutidens storindustri kunna arbetame aldrig bli ägare till
genom egna isolerade ansträngningar, deras fickor äro för tomma att
skapa de jättekapital, som här kräfvas. Därför måste staten gripa in,
främjande och hjälpande. Det är just statens uppgift att genomföra de
stora kulturframstegen. Så skedde t. ex. när järnvägsnätet skulle byggas,
då staten gaf räntegarantier o. dyl. Men det var till de besittande
klassernas fördel; så fort det blir fråga om dess inskridande för de
obemedlade, då ropas om socialism och kommunism! Och dock skulle en
association af den arbetande klassen vara det mäktigaste kulturframsteg,
viktigare än järnvägarna.
Hvad är staten? Den officiella preussiska statistiken visar att 89
procent af befolkningen befinna sig i det allra mest tryckta läge, under
200 thalers inkomst, och ytterligare 7 procent, upp till 400 thaler, i en
mycket torftig ekonomisk ställning. »Er alltså, de nödlidande klasserna,
tillhör staten, icke oss, de högre stånden, ty det är af Er den består.
Staten är eder, de fattigare klassernas, stora association! Och hvarför
skulle eder stora sammanslutning icke verka främjande och befruktande
på edra mindre sammanslutningar?»
Dessa kunna aldrig ensamma förslå, det är t. o. m. en matematisk
orimlighet, alldenstund hvarje fabrik, som skall sysselsätta ett visst antal
arbetare, måste kräfva många gånger flera arbetare som aktieägare. Den
enda vägen att upphäfva den grymma lag, som nu bestämmer
arbetslönen och smider arbetarklassen liksom vid en marterpåle, blir då att med
statens hjälpande hand främja och stödja de fria individuella
arbetarassociationerna. Detta är en fullt legitim social själfhjälp, som
arbetarklassen ger sig själf. Där allena går vägen ut ur öknen.
Men huru tvinga staten härtill? Här kan blott den allmänna
rösträtten hjälpa.
»Dä kommer denna fordran att framföras i de lagstiftande församlingarna, dä när
gränserna och formerna och medlen för denna mellankomst diskuteras inför förnuft och vetenskap,
då skola — det kan Ni vara vissa på! — män, som förstå edert läge och äro er sak hängifna,
stå vid eder sida, väpnade med vetenskapens blanka stål, och veta att skydda edra intressen.
Och då ha Ni, de obemedlade klasserna i samhället, alltid blott att tillskrifva Er själfva och edra
dåliga val om och huru länge representanterna för eder sak skola förblifva i minoritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
