Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyddslagstiftning o. dyl. Det ligger emellertid i öppen dag att denna
korrigering af »den järnhårda lönelagen» icke på minsta sätt rubbar det
hufvudfaktum, som Lassalle ville framhålla för Tysklands arbetare: att
deras alltid osäkra och tryckta läge betingades af kapitalets öfvermakt
och först kunde upphäfvas genom att de togo till sin hjälp statens makt
i sina egna klassintressens tjänst
När Lassalle sålunda gjorde »statshjälp» till sitt slagord mot
»själf-hjälpen», så låg häri alls ingen sådan motsättning, som ännu i dag ofta
tros, att han, och i allmänhet socialisterna, skulle råda arbetarne att med
korslagda armar vänta allt af försynen-staten, ty själfva kunde de intet
göra. Tvärtom gick ju Lassalles maning ut på att vidga
själfhjälps-begreppet öfver den lilla närmaste gruppen till att omfatta hela
arbetarklassen: staten är eder egen, de arflösas, stora association! Både
»själf-hjälp» och »statshjälp» kräfva från arbetames sida aktivitet, men det förra
programmet uppställes i afsikt att höja isolerade individer eller grupper
öiver massan af sociala olyckskamrater, medan det senare från början
klart och medvetet sätter som sitt mål att höja hela arbetarklassens läge.
Produktionsföreningar med statskredit finnas redan i »Det
kommunistiska manifestet» omnämnda som en öfvergångsåtgärd och betraktades
aldrig häller af Lassalle som något annat. Men de voro något
praktiskt-handgripligt, som hindrade »framstegspartiets» presskoppel att inför de
ännu alldeles oupplysta massorna affärda Lassalle som en omöjlig utopisk
svärmare. Han har också själf klart framhållit att för honom som
praktisk agitator det icke gällde teorins yttersta mål, utan att belysa den
närmaste punkt, från hvilken sedan utvecklingen af sig själf måste gå vidare.
Och han skref till Rodbertus att om denne kunde visa honom något
bättre medel i samma syfte, så skulle han gärna upptaga det i stället.
Men själf var han viss om att statskredit för
arbetare-produktionsför-eningar var fingret, som en gång gifvet åt arbetarne, skulle möjliggöra
för dessa att få hela handen. Häri misstog han sig, då han icke
tillräckligt beaktade att dessa föreningar ju fortfarande måste falla under
varuproduktionens allmänna lagar, ej kunde ändra hvad Lothar Bucher
kallade »egendomens kemiska egenskaper». Från en viss tendens åt
samma småborgerliga uppfattning, som präglade den Louis-Blanc’ska
socialismen från 1848, kan Lassalle i denna punkt icke helt fritagas. Den
sammanhänger f. ö. nära med hela hans ideologiska syn på samhället,
som kom honom att föreställa sig de 89 eller 96 procent i samhället,
som ekonomiskt voro uselt ställda, såsom en långt mera enhetlig och
till enhetlig handling färdig massa än de i verkligheten voro.
Men dessa erinringar till eller svagheter hos Lassalles »öppna
svars-skrifvelse» väga i alla fall fjäderlätt emot dess styrka. Den tyska
arbetarrörelsen fick genom den genast en så bred och djup uppställning, att
den omöjligen kunde förirra sig in på sekteriska afvägar, utan måste i
slutna leder marschera fram och kämpa på själfva det modärna samhällets
verklighetsmark. Den stund måste komma, då de teoretiska ensidig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
