Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staten icke fick blanda sig i det ekonomiska lifvet, och han häfdade klart
sin ställning som radikal demokrat, hvilken ville drifva framstegspartiet
framåt och därför angrep dess halfhet och slapphet.
Mötet i Leipzig jublade nästan enhälligt Lassalle sitt bifall, men tre
dagar därefter kunde framstegspartiet i Berlin samla ett stort arbetarmöte,
där en obskyr ingeniör fick behandla Lassalle som ett dumhufvud,
förklara statshjälp vara ett attentat mot frihet och moral och till sist
insinuera att Lassalle, som nätt och jämt frikänts i sin ungdom för den
bekanta skrin-stölden, måhända icke stod utan kännedom om ett rånmord,
som nyss föröfvåts på en änka nära där han bodde! Sådant mottogs af
den fanatiska mängden med bifall, och när en gammal demokrat, som
icke delade Lassalles åsikter, dock ville försvara hans karaktär, tvangs
han med hotelser om öfvervåld ned från tribunen. Framstegspressen
utbasunade att nu »folkets dom» var fälld öfver »folkförledaren» Lassalle.
Så lätt var dock slaget icke vunnet. Samma 19 april hölls nära
Frankfurt ett möte af ombud från arbetarbildningsföreningama i dessa
trakter, där framstegspartiets lokala ledare försökte en kupp mot Lassalle.
Män som BQchner och Muller satte sig dock emot att döma honom ohörd,
och så beslöts i stället att inbjuda både Lassalle och Schulze-Delitzsch till en
ny arbetarkonferens, som skulle hållas i Frankfurt 17 maj. Schulze afböjde
inbjudningen, men Lassalle mottog den, fastän hans vänner afrådde
honom att gå midt in i ett fiendeläger. Så som man användt mötet i
Berlin mot honom, behöfde han en triumf för att åter komma ofvanpå. Han
ville skaka sin gamla revolutionära lejonman och sätta in hela sin kraft
på att segra.
Halfva Tysklands ögon voro denna 17 maj 1863 riktade på mötet i
Frankfurt. Framstegsledame hade gjort sitt bästa att förbereda det hela;
nere i salen insläpptes blott medlemmar af arbetarbildningsföreningama,
blott dessa skulle få rösta; på läktame kunde också andra få komma,
men blott mot entré; femton talare voro på förhand antecknade att
»vederlägga» LassaHe, så fort han slutat.
Men Lassalle ämnade icke sluta i brådkastet.j Han började med att
visa upp hur en af mötets anordnare, Max Wirth, som nu hvar dag
förklarade den »järnhårda lönelagen» vara ett lögnaktigt påfund af Lassalle,
själf för ej länge sedan i ett arbete, som skulle vara vetenskapligt,
predikat den som obestridd sanning. »Ni förstår, mina herrar, att en
lönarbetare är för mig något mycket hedersamt, men en lönskrifvare är
någonting helt annat.» Stort oväsen, men mötets flertal ville nu höra mera.
Han försvarade sina siffror om den stora befolkningens usla ställning,
framhöll den större dödligheten bland arbetame och utbrast så:
Ni tyska arbetare äro ändå bra märkvärdiga! Inför franska och engelska arbetare skulle
man ha att utveckla hur deras sorgliga läge må kunna afhjälpas, men Er måste man först
bevisa att Ni är i ett sorgligt läge. Så länge Ni bara har ett stycke dålig korf och ett glas öl,
så märker Ni det inte och vet inte att något felas Er. Men det kommer af er fördömda brist
på behof! Hvad, säger Ni, är det då inte en dygd att vara utan behof? Jo visserligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
