- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 2. Tyskland, Sverge, Danmark, Norge /
214

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans personliga diktatur nyttig och nödvändig, så länge det gällde den
första samlingen kring ett gemensamt banér. Men när detta mål var
uppnådt blef diktaturen från en häfstång till ett hinder, som måste skaffas
undan. En klass, som historiskt är i frammarsch och som blifvit
medveten om sin revolutionära vilja, behöfver icke lägga denna i en enda
mans hand. En berättigad personlig diktatur arbetar därför medvetet på
att göra sig själf öfverflödig, och när arbetare som Vahlteich, York o. a.
stundom opponerade mot Lassalle, var detta i själfva verket ett godt
tecken på att det fanns sund, själfständig drifkraft inom rörelsen.

* *

*



Den 8 maj 1864 började Lassalle den sommarresa, som skulle bli
hans sista. Han behöfde denna gång verkligen ingen ursäkt för att
vända Berlin ryggen. Vinterns ansträngningar hade fullständigt brutit
hans hälsa. Redan i febr. hade han skrifvit till sina »fullmäktige»: »Jag
är dödstrött, och hur stark min fysik är, så vacklar den nu ända 1n i
märgen. Jag kan icke sofva, är öfverarbetad, öfveransträngd, öfvertrött i
fruktansvärdaste grad.» Lassalles dagar voro i själfva verket räknade. Ett
halslidande, som redan under hans förra agitationsresa vållat honom
svåra smärtor, gaf honom enligt hans läkares utsago icke mycken tid
kvar att räkna på.

Trots allt ville han dock icke ge tappt, så länge det fanns en gnista af
hopp. Alltjämt hvälfde sig hans tankar om att kunna tvinga regeringen a>t
bevilja den allmänna rösträtten. Detta var ett irrbloss, som ledde honom
ganska långt från den fasta vägen, ehuru aldrig så långt att han ej
kunnat vända tillbaka igen. Hans uttalanden vittna om andlig och
kroppslig öfverspänning, men icke med ett andedrag blef han sin sak och
sina grundsatser otrogen, hur kuriösa kastningar han än då och då kunde
göra i sin taktik.

Maj-resan började med ett möte i Leipzig och gick så genom
Rhen-provinserna för att nå sin höjdpunkt vid första årsfesten af föreningens
stiftelse, hvilken den 22 maj firades i Ronsdorf. Öfverallt mottogs
Lassalle af arbetarskarorna med en enastående hyllning, och i djupa drag
insög han triumfens fröjder som ersättning för det myckna som gått förut.
Här må citeras ur ett referat från dessa dagar följande skildring:

»Så snart tåget med vagnar närmade sig gränsen till Ronsdorf kunde man redan på
af-stånd se att gammal och ung var på benen; ty med hufvud vid hufvud var höjden besatt. Vid
gränsen var upphängd en guirland med en krans, som bar inskriften:

Välkommen herr doktor Ferdinand Lassalle
Mångtusenfaldt uti Ronsdorfs dal.

Med sådana guirlander och kransinskrifter var öfver hufvud hela vägen rikligt försedd.
Vid gränsen blef presidentens vagn, som var lätt att urskilja genom sin utsmyckning och sin

*

transparang: »Varen eniga!», med ens öfverraskad af ett b!omsterregn. Det var arbetarjung-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/2/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free