Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig — redan därför att den personliga kris kom emellan, som ledde
till Lassalles död.
Den 25 juli fick Lassalle på Rigi besök af en ung dam, fröken
Helene von Dönniges, som han förra vintern i Berlin lärt känna och
genast starkt närmat sig. Hon var dotter till en bayersk diplomat;
modem var en judisk skönhet. Flickan hade växt upp i lyx och nycker,
tämligen lämnad på egen hand, redan som bam en liten världsdam. Tidigt
utvecklad, med yppig, utmanande skönhet, präktigt rödt hår, liffull, kokett
och härsklysten hade hon genast gjort sig bemärkt i Berlin-societeten, där
hon snart träffade Lassalle. Som det tyckes framkallade detta möte hos
båda den känslan att de voro »hvarandras öde», och Lassalle tänkte
genast på att gifta sig med henne.
De båda fingo dock ej många tillfällen att träffas. Fröken v.
Dönniges var helt eller halft förlofvad med en wallachisk bojar, furst Yanko
till Rackowitza, och hennes mormor, som hon bodde hos, visste ej mera
om Lassalle än att han var »en ryslig demagog, som en gång varit
invecklad i ett åtal för stöld». Trots dessa svårigheter kommo möten till
stånd, men till något bestämdt aftal ledde de tills vidare icke.
Nu hade hon spårat upp honom och kom till honom på Rigi —
man kan tänka sig den sjuke och nervöst sönderslitne Lassalles glädje.
Han föreslog henne att de genast skulle resa tillsammans till Frankrike
och vigas där, men hon önskade att han dock först skulle söka i godo
utverka föräldrarnas samtycke. Lassalle skref till grefvinnan Hatzfeldt
om hvad som händt; hon afrådde, naturligt nog, från ett sådant försök.
Under tiden lefde han en härlig vecka i ett rus af förälskelse och lycka.
Han hade för ett ögonblick glömt allt, politiken, agitationen, allt som
tryckte och band honom. Han svärmar som en yngling, sänder henne
på tre dagar sex kärleksbref, öfverhopar henne med telegram, när hon
reser på ett besök till Bern. Men veckan går hastigt, och den oskyldiga
lyckans korthus-drömmar störta samman för verklighetens bistra vindar.
Den 3 aug. kom Helene v. Dönniges till Genève för att tala med
sina föräldrar; Lassalle följde efter och tog in på ett hotell. En hvar
annan än de båda älskande kunde ha förutsagt hur öfvertalningen skulle
aflöpa. Lassalle hade själf tydligen ingen aning om hur hatad och
af-skydd han var bland stora kretsar af det tyska folket, tack vare den
vrångbild af honom, som pressen icke tröttnat att rita till. Modern, som
Helene först förtror sig åt, rusar gripen af fasa till fadern. Han störtar
in och ropar hotande åt sin dotter: »Hvad är det här för en vanvettig
historia! Den där skurken Lassalle!» Husets vänner tillkallas och lämna
samvetsgrant sina bidrag. De berätta om Lassalles lif med kvinnor,
om hans skandalösa förhållanden till grefvinnan Hatzfeldt, om hans
verksamhet som arbetaragitator. Hvad är han för något? En utsväfvande
röfvarhöfding, i hvars förflutna det finns ett åtal för stöld! Allra giftigast
i flocken är en person, som Lassalle en gång låtit visa ut från ett möte
och som svurit att hämnas den skymfen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
