Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upp då, kamrater, kasten åter
er in i striden oförskräckt!
En lättad börda öfverlåter
en hvar som arf till nästa släkt*
Se, världen vidt sig tecknen breda
att mammonsväldets tid är all,
men ur dess spillror växa skall
den framtidsordning vi bereda.
Ej fienden räkna vi,
oss ingen häjda skall.
Framåt, framåt, och fanan följ,
som gafs oss af Lassalle.
I stället för detta »Lassalleanernas» omkväde trädde snart en
allmännare hållen, mindre personlig slutrefräng. Men i ena eller andra
formen har denna det tyska proletariatets mest populära slagsång
genljudit på otaliga möten och ej minst på de minnesfester, med hvilka än
i dag arbetarna öfver hela Tyskland hvarje 31 augusti fira sin förste
store ledares lifsgäming.
Lassalle hade som sin sista vilja anbefallt Bernhard Becker till sin
efterträdare, och denne blef också vald till president. Grefvinnan
Hatz-feldt, för hvilken hvarje Lassalles ord var heligt, stödde i början ifrigt
den ärligt menande, men föga betydande mannen i hans sträfvan att
fortsätta precis i de första hjulspåren beträffande taktik och organisation.
Men hennes lidelsefulla inflytande hotade på samma gång att drifva
rörelsen ut i sekterisk afsöndring från den politiska verkligheten.
I motsats till dessa var Schweitzer partiets klarseende politiker, som
i grund kände de faktorer, med hvilka han hade att räkna, och var
beredd att fördomsfritt använda dem alla för partiets syften. Han sökte
närma sig Marx och Engels, och han tog upp Liebknecht i redaktionen
för det nya organet för »Den allmänna tyska arbetareföreningen», som
började utkomma i dec. 1864 i Berlin med titeln »Der Sozialdemokrat».
Klart var dock att de två ej skulle kunna länge draga jämnt.
Liebknecht, »revolutionens soldat» från 1849, var agitatorn för det stora
socialistiska slutmålet, hvilken helst skulle önskat att låta den då nyss
grundade »Intemationalen»’ — se band I kap. 12 — träda i stället för
Lassalles förening, medan Schweitzer var politikern, som sökte begagna
de tyska borgerliga partiernas inbördes strider till att skaffa de tyska
arbetarna rösträtt och föreningsrätt.
Brytningen kom genom en artikelserie af Schweitzer om ministären
Bismarck, där det utvecklades att Tysklands enhet blott kunde nås på
två vägar: genom preussiska bajonetter eller tyska proletämäfvar. Den
förra vägen, Bismarcks, skulle göra Tyskland till ett militärt Storpreussen,
blott genom den senare kunde man nå fram till folkstaten. Så riktigt
bedömdt detta än var, förekommo dock i dessa artiklar vissa vändningar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
