- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 2. Tyskland, Sverge, Danmark, Norge /
232

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Liebknecht betraktade hela det nordtyska törbundet sohi ett
reaktionärt våldets och orättens verk; dess riksdags talarestol var för honom
därför blott en plats, från hvilken han med större verkan kunde slunga
sin protest ut bland massorna. Schweitzer uppfattade däfemot den nu
en gång gifna ordningen i Tyskland som ett faktum, hvilket ej kunde
omedelbart ändras, och i hvilken socialdemokratin hade till uppgift att
föra fram arbetames kraf. I öfverensstämmelse med sin ståndpunkt
förklarade Liebknecht i okt. 1867 vid militärbudgetens behandling att
historien skulle gå sin gång öfver nordtyska förbundet, som blott betydde
Tysklands skam och svaghet, och öfver denna riksdag, som blott var ett
absolutismens fikonalöf. Modiga ord, hvilka mottogos med ursinnigt
larm af hela församlingen och som pekade på de sjuka punkterna i
Bismarcks nya statsbildning; men Schweitzer såg det oaktadt längre, då
han afgaf den förklaringen att han väl instämde med Liebknecht i
oppositionen mot de nuvarande förhållandena, men icke ville själfva det
nordtyska förbundet till lifs. Schweitzer sökte äfven få fram ett lagförslag
om fabriksinspektorat och arbetarskydd efter engelskt mönster. Liebknecht
nekade konsekvent sitt stöd och beskyllde Schweitzer att med hela sin
hållning blott gå »järn- och blods»-politikens* ärenden. Så vidgades allt
mera klyftan mellan de båda riktningarna, hälst som i striden icke
sparades gent emot Schweitzer på personliga beskyllningar för förräderi.

* *

*



Samma år som socialdemokratin i Tyskland begynte sitt
praktiskt-parlamentariska arbete, 1867, utkom också första delen af Karl Marx’
»Das Kapital». Han angifver det själf som fortsättning på hans förut
omtalade bok »Till kritiken af den politiska ekonomin». Börjande med
en analys af begreppet »vara» och dess båda faktorer bruksvärde och
värde (= bytesvärde), af varucirkulationen och af varans värdeuttryck i
pänningform, dess pris, fullföljer han tankegången med en utredning af
hur pänningar förvandlas till kapital.

Varucirkulationens grundregel är ju att lika värden bytas mot
hvar-andra. Men hur kan då kapitalisten förtjäna något? Därför, svarar
Marx, att han under nuvarande samhällsförhållanden kan köpa en vara,
hvars själfva förbrukning är källa till nytt värde. Den varan är
arbetskraften. Värdet af denna är tydligen bestämdt af arbetarens
lefnads-kostnader, och hvad därtill är oundgängligt betalas ut som lön. Men
merarbetet, utöfver den tid som åtgår för att frambringa samma värde
som lönen, är den ständigt flödande källan till det »mervärde», som
ökar kapitalet och underhåller samhällets samtliga icke arbetande
medlemmar.

Obetaldt arbete har den egendomslösa klassen alltid fått leverera,
så länge en del af samhällets medlemmar haft monopol på
produktionsmedlen. Lönarbetet är blott en särskild historisk form af detta
förhållande. Varuproduktion och utvecklad varucirkulation (handel) utgöra de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/2/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free