Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkade hans yngre meningsfrände Rudolf Meyer. Dennes bok om »Fjärde
ståndets emancipationskamp» är ett värdefullt arbete, och sin kamp mot
Manchester-visheten tvekade han ej att allt emellanåt förlägga till
socialdemokratiska möten, där han mottogs med respekt, men blott med
villkorlig anslutning. Men hans tankegång var däremot alldeles för frigjord
för själfva den klass han egentligen ville hjälpa, det »nödlidande»
jordbrukets idkare. »Rusticus är för dum», klagade Meyer, medan
gods-ägame fortsatte gamla vanan att, när ekonomin tiyckte, i ena eller andra
formen tvinga sig till understöd af staten, alltså på de arbetande
klassernas bekostnad.
Den andra riktningen var den borgerliga ideologins protest mot de
allt för tomma och ytliga Manchester-doktriner, hvilka redan Lassalle’så
mördande affärdat, men som med det ekonomiska uppsvinget på nytt
trängde sig fram. Historiska och statistiska studier hade gjort klart för
ett antal, mest yngre vetenskapsmän, att kapitalismen och frikonkurrensen
dock icke kunde skrifvas på eviga naturlagars konto och ganska visst
icke skulle bestå i evighet Manchester-männen svarade med att stämpla
dessa kritiker som »katedersocialister», hvilka blott saknade mod att gå
öfver till Bebel och Liebknecht. Ingenting kunde vara oriktigare. Deras
bäste män, som professorerna Schmoller och Brentano, kräfde visserligen
reformer, hvilka lågo på socialismens väg, skyddslagstiftning,
fackför-eningsväsen o. dyl., men alls icke för att stärka arbetarklassen till dess
frammarsch, utan tvärtom som den enda och rätta utvägen att upprätthålla
det borgerliga samhället. De voro i själfva verket de borgerliga
klassernas mest upplysta och förutseende vänner. Men ehuru deras inverkan
på den allmänna meningen är omisskännelig, bildade de aldrig någon
sluten grupp med sådan maktställning, att den kunde ingripa direkt i
klasskampens fortgång. De rubbade på de gamla frihandelsdogmema —
hvilket ingalunda blef enbart till fördel för de arbetande klasserna — de
beredde sinnena för behofvet af sociala reformer, men det tryck, som
sent omsider skulle sätta dessa i gång, kom icke från dem, utan från
arbetarerörelsen själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
