Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första försöket att komma det nya
partiet till lifs gjordes redan hösten 1875, då
Bis-marck föreslog en ny strafflagsparagraf, hvilken
med fängelse straffade en och hvar, som » på ett
för det allmänna lugnet farligt sätt upphetsar olika
folkklasser mot hvarandra eller offentligen
angriper äktenskapet, familjen eller egendomen >! Som
försvarare af den nya lagen sände Bismarck
inrikesministern grefve Eulenburg, en person som
var särskildt olämplig att uppträda som någon
den sedliga ordningens riddare. Denne
förklarade att lagen måste antagas därför, att det icke
var att tänka på att de bättre situerade klasserna
någonsin skulle frivilligt afstå från sina
privilegier; finge då socialdemokraterna fortsätta, så
blefve den oundvikliga följden att man komme
därhän att »geväret skjuter och sabeln hugger».
Riksdagen fann emellertid detta skäl otillräckligt:
förslaget afvisades enhälligt och under allmän
munterhet. Två år därefter hade man kommit
så långt, att en af framstegspartiets ledare, prof.
Hänel, tog upp det som sitt förslag!
Tessendorff hämnades sin herres fiasko
genom att i mars 1876 för Preussens del förklara
hela partiet i egenskap af förening för »upplöst»;
särskildt förbjöd han alla insamlingar af bidrag.
Det var en förberedelse till följande års val. Hur
litet det verkade visades redan af Auers
partirapport på partikongressen i Gotha samma höst;
han kunde där redovisa en årsinkomst på 58,000
mark. För Preussens del hade man kringgått
förbudet så, att partivännerna köpte en liten
tidningslapp, »Valmannen», för 20 pf. Partipressen hade
stigit till 23 tidningar, däraf 8 dagliga. Kongressen förklarade 37
valkretsar för »officiella» och slog ihop de båda gamla fraktionsorganen
till ett nytt, »Vorwärts», som skulle utkomma i Leipzig med Liebknecht
och Hasselmann som redaktörer. Hasselmann vägrade emellertid och
begynte att frondera; i hans ställe inträdde då från de gamla
Lassalle-anema Hasenclever. Detta var på sitt sätt slutstenen i det stora
enighetsverket.
. Riksdagsvalen, som äge rum i jan. 1877, visade den ståtliga siffran
af 493,000 röster, fördelade på kandidater i 175 valkretsar. Rörelsen
hade tagit ett jättesteg framåt särskildt i de stora städerna; Berlin och
Hamburg visade nära 40 proc. socialistiska röster, Berlins 4:de och 6:te
krets sände för första gången socialdemokrater (Fritzsche och Hasenclever).
HERMANN
MOLKEN-BUHR.
1851 —
Född och uppväxt på
landsbygden i Holstein kom han
från folkskolan i lära som
cigarrmakare och gjorde på
1870-talet bekantskap med
den socialistiska
arbetarrörelsen i Hamburg. När
socialistlagens oväder drog fram
var han redan bland de mera
bemärkta och blef 1881
utvisad från Hamburg-Altona.
Efter ett besök i Amerika
återvände han och bosatte sig
i närheten af Hamburg.
Sedan 1890 tillhör han
riksdagen, där han speciellt
intresserat sig för frågorna om
arbetarskydd , normalarbetsdag
och försäkringsproblemen.
Molkenbuhr anses f. ö. vara
en af partiets yppersta
landt-agitatorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
